Vår familj passar inte en standardmall, om det nu finns en sådan. Med varierande placeringar möter vi olika personer och åldrar. Som mamma och pappa, familje- och jourhemsföräldrar, har vi blivit ombedda att skriva något om kristet föräldraskap.
Vår första familjehemsplacering var en liten kille på fyra år. Mamman och en socialsekreterare besökte vårt hem innan barnet flyttade in och då ställde socialtjänsten en fråga.
– Känns det okej att ditt barn bor i en kristen familj?
Mamman tvekade inte på sitt svar utan säger:
– Det spelar ingen roll om de är kristna, muslimer, judar eller något annat, bara de inte påverkar min son.
– Men då var det ju klart, sa socialsekreteraren, och så bestämdes det att lille N skulle flytta hem till oss några dagar senare.
N var ett klokt litet barn som vi älskade från första stund. Han hade så mycket bra frågor om allt mellan himmel och jord. När ett placerat barn är så litet är det ju självklart att de fått följa med oss till kyrkan och då blev ju söndagsskola naturligt för honom liksom för våra egna döttrar.
Några år senare fick vi en fråga om vi kunde ta emot ett syskonpar där mamman efterfrågade ett kristet familjehem, vilket socialtjänsten inte alls kunde lova. Men så möttes vi i ett rum på socialtjänsten. Det var en tystlåten mamma som satt med huvudet böjt. Hennes två barn skulle omplaceras för fjärde gången på ett drygt halvår. Där blev hon ombedd att ställa de frågor hon ville ställa till oss, men hon satt tyst. Vi fick i stället berätta om oss själva och vår familj. Därpå har mamman en enda fråga. Hon höjer huvudet en aning och säger:
– Socialtjänsten har berättat att ni är kristna, stämmer det?
– Ja det stämmer svarar jag snabbt.
– Men det sa dom om det förra familjehemmet också men de hade ingen relation till Jesus. Har ni en levande relation till Jesus?
– Ja, vi har en levande relation med Jesus svarar jag och börjar sakta känna att vi har något speciellt gemensamt som inte de andra i rummet förstår.
– Men då vill jag att du lovar mig en sak säger mamman,
– Lova är svårt men du kan önska, säger jag.
– Nej, jag vill att du lovar.
Det känns svårt att lova något när jag inte vet vad det är.
Nu tittar hon mig djupt in i min blick med sina stora bruna ögon och säger med en bestämd och vädjande röst:
– Jag vill att du lovar mig att lära mina barn att be till Gud och lovsjunga Jesus.
Sakta faller en tår nedför min kind och jag undrar om jag är på ett väckelsemöte för Herrens närvaro är så stark på socialkontorets rum.
– JAAAA, blir mitt svar. Jag lovar.
När det blir en sådan matchning i ett uppdrag kändes det fantastiskt att få ta sig an hennes två små barn. Även om det inte betyder att uppdraget som familjehem blir enkelt.
Nu har vi ett gäng egna och placerade tonåringar hemma och då kan vi bara erbjuda att de kan få följa med till kyrkan när de vill. Oftast är de kvar hemma men ibland hänger de med. En gång skulle jag tjänstgöra som diakon, och min man skulle komma med våra egna tjejer och en placerad tonåring. Jag mindes att var nattvard, och bad min man ha en snabb undervisning om vad det är och berätta hur det går till. Så han instruerade flickan:
– Du väljer om du antingen sitter kvar i bänken och tittar hur det går till, eller följer med fram och lägger höger hand på vänster axel och tar emot en välsignelse. Eller om du vill ta emot Jesus i bröd och vin, så håller du fram dina händer och tar emot bröd och vin.
När jag stod innanför altarringen tillsammans med tjänstgörande präst och delade ut nattvardsgåvorna så mötte min blick helt plötsligt vår nya placerade tjej med utsträckta händer som valde erbjudandet att få ta emot Jesus i bröd och vin, och jag fick yttra: Kristi blod för dig utgjutet! Det var så stort och vackert. En större gåva kan man inte ge till en sargad själ.
Som kristna familjehemsföräldrar får man samtidigt be Gud om vishet i hur man bemöter placerade barn för att inte skapa onödiga reaktioner hos ibland oförstående myndigheter eller föräldrar. Men en sak vet vi – man kan inte bo i vår familj utan att bli påverkad för då vore vi inte en kristen familj. Guds kraft och hans helige andes närvaro och beskydd gör skillnad.
Ulrika och Sören Algesund
Bild: Ulrika Algesund

Nyhetsbrev
Ja, jag vill ha nya artiklar från Kristen Livsgrund via mejl utan kostnad i samband med att de publiceras.







Så respektfullt, både att avstå att förmedla, och att lova att ge när föräldern vill. Sista raderna sammanfattar så fint. Jag önskar er välsignelse i er utvidgade familj. Så gott att sådana hem finns.