Regeringen har föreslagit att sänka straffbarhetsåldern från 15 till 14 år för att stävja den pågående trenden där allt yngre barn begår grova brott. Vilken syn på barn och vem som bär ansvaret för deras utveckling synliggör detta? I den katolska kyrkans sociallära lyfts familjen fram som en central enhet i utformningen av ett hållbart samhälle. Många av dagens unga brottsutövare kommer från familjer med bristfälliga hemförhållanden, men inte alla. Där familjen inte räcker till eller där andra former av inflytande har så avgörande inverkan att barn dras in i kriminalitet, är det samhällets plikt att förbättra barnens förutsättningar att utvecklas till hederliga medborgare.

De senaste åren har Sverige sett en utveckling där allt yngre barn rekryteras av gängkriminella för att begå grova brott. För att åtgärda detta har regeringen och Sverigedemokraterna lagt fram förslaget att sänka straffbarhetsåldern för allvarliga brott från 15 år till 14 år. Även Socialdemokraterna har ställt sig bakom förslaget och vill tillfälligt sänka straffbarheten till 14 år (Lindvall & Mossige-Norheim, 2026).

Förslaget om sänkt straffbarhetsålder har mött kritik från bland annat Polismyndigheten, Kriminalvården och FN:s organ för barnrättigheter, Unicef.

Den katolska kyrkans sociallära beskriver hur familjen är samhällets fundament. Kyrkan menar att ett samhälle bara kan frodas om det går bra för individerna i en familj. I en fungerande familj uppfostras barn och lär sig bland annat kulturella, etiska och sociala dygder och värderingar (Youcat Foundation, 2016). De barn som växer upp i bristfälliga hemförhållanden riskerar att gå miste om dessa grundläggande värderingar och saknar det skyddsnät som en god familj ger. En del av dessa barn kommer därför att söka efter en trygg plats någon annanstans och dessvärre kommer ett fåtal barn att finna denna trygghet hos kriminella gäng. Moder Teresa av Calcutta sa att ”Ett barn är Guds största gåva till familjen, till landet, till världen”. Som samhälle är det vårt ansvar att se till att varje barns värdighet och rättighet respekteras. Om familjer är otillräckliga i detta är det barnens omgivning som drabbas och därför är det samhällets skyldighet att ge barnen den omtanke och det skydd som krävs. När straffbarhetsåldern sänks förskjuts ansvaret från familjen, omgivningen och samhället till barnet istället. Barnet straffas alltså för samhällets misslyckande. De barn som dras in i kriminalitet är oftast de barn som behöver mest hjälp. Barn har en liten möjlighet att påverka utformningen av samhället och deras egna livsvillkor och just därför är det vårt ansvar som vuxna och som samhälle att se till att barnen uppfostras i trygga miljöer. 

Kriminalvården har varnat för att de saknar resurser för att ta emot yngre tonåringar (Kriminalvården, 2025), vilket pekar på att de dömda 14-åringarna inte kommer att få den omsorg de behöver för att utvecklas till ansvarstagande samhällsmedborgare. Unicef skriver att regeringens förslag om sänkt straffbarhetsålder bryter mot FN:s barnkonvention, som är lag i Sverige (Baralt, 2025). Dock kan man inte bortse från att en 14-åring med ett vapen är lika farlig som en 30-åring med ett vapen. Dessa 14-åringar som är involverade i grovt kriminella aktiviteter utgör en fara för samhället. På samma sätt som det är samhällets ansvar att se till att barnen skyddas och växer upp i trygga miljöer, så är det också samhällets ansvar att skydda sina medborgare från brottslingar. Dessa barn behöver placeras så att de inte utgör en fara för människorna runt omkring dem. Den stora frågan är hur detta omhändertagande av dessa grovt kriminella barn ska utformas så att omsorg för barnen står i centrum. För faktum kvarstår att tonåringar är otroligt formbara. Om dessa barn stämplas som kriminella, riskerar de att identifiera sig själva som kriminella i vuxen ålder. Förutom att denna titel kan inge status hos vissa barn, kan den framförallt skapa ett hinder för barnens återanpassning i samhället efter avtjänat straff.

Sammanfattningsvis behöver samhället ta ansvar för barnen – även de barn som begår brott. Att sänka straffbarhetsåldern är att frånsäga sig det ansvaret och förskjuta det på barnet istället. Familjen är samhällets fundament och därför behöver samhället stötta de barn som kommer från bristande hemförhållanden. Som kristna är det även vårt ansvar att ta hand om de mest utstötta i samhället och en sänkt straffbarhetsålder slår hårdast mot de barn som behöver mest stöd.

Idia Ehirhieme
Medlem i Justitia et pax, Stockholms katolska stift

Referenser:

SVT Nyheter, Lindvall, J., Mossige-Norheim, T. (2026, 11 juni) Regeringen drar tillbaka förslag om fängelse för 13-åringar. 

Kriminalvården (2025, 10 november). Sänkt straffbarhetsålder för allvarliga brott – utkast till lagrådsremiss.

Regeringskansliet (2026, 26 januari). Regeringen föreslår sänkt straffbarhetsålder för allvarliga brott och skärpta regler för unga lagöverträdare.

Unicef Sverige, Baralt, P. (2025, 11 september.). Unicef Sverige: Nej till sänkt straffbarhetsålder.

Youcat Foundation (2016). DOCAT: Vad skall vi göra? Den sociala läran i kyrkan. Catholica.

Bildtext: Allt yngre barn rekryteras av gängkriminella för att begå grova brott. Men att sätta allt yngre barn i fängelse är inte rätt väg att gå ur ett kristet perspektiv, anser skribenten.

Foto: AleWi, CC0, via Wikimedia Commons