Betraktelse inför apostladagen (Matt. 16:13–20)

Vi ställs inför en av de mest laddade situationerna i Nya testamentet. Lärjungarna har följt Jesus under ett par år. Nu ställs allt på sin spets. Vem menar de att Jesus är? Petrus blir nu tolk för apostlarna och bekänner Jesus som Messias. Från denna händelse börjar Jesus tala om sin Messiasuppgift att lida, dö och uppstå. I detta möte finns fyra saker som vi kan ta med oss.

Där finns en fråga

Lägg märke till att Jesus först frågar vad andra tycker, sedan bränner det till – ”vem säger ni att jag är?” Frågan blir mycket påträngande. Jesus ställer en fråga för det är det första steget in i en djupare relation.

Eliot Windsor var en fotomodell som rörde sig i de stora festsammanhangen. Vid en fest hos konstnären Salvador Dali väcktes frågorna om livets mening, om Gud och blev mycket påträngande. Hon såg en gepard som var kastrerad och vars naglar var avklippta. I Dalis hem gick geparden oroligt omkring hela tiden, helt ofarlig. Eliot Windsor tänkte då att geparden inte var i sitt rätta element. Det förde vidare till en personlig fråga som blev oerhört påträngande; är jag som människa i mitt rätta element? Vad är meningen med mitt liv? I förlängningen började ett sökande som förde till henne en personlig kristen tro.

Dessa frågor om livet, skulden, meningen och rätt och fel, de kan vi inte bara slå ifrån oss. De löser vi inte med att sitta i en fåtölj och argumentera hit och dit. Det är frågor som rör hjärna, hjärta, ja hela livet. Det är inte som att se i ett mikroskop och dividera och säga ”Så intressant”. Dessa frågor kring Jesus är djupt oroande. Är Jesus Messias, så har det konsekvenser för oss alla. Låt oss ta alla våra frågor på allvar! Jesus vill möta oss i den brottningen!

Där finns en gåva – tron på Jesus

Petrus förstår att Jesus är Messias. Han är den kung som är de väntade på sedan länge. Davids son. Jesus är också Människosonen, den utlovade Herren över universum i Daniels bok. Jesus är alltså son till den levande Guden. Det betyder att han har en enorm makt.

• Han är starkare än allt som binder oss. Alla synder. Alla felaktiga bindningar. Hela vårt arv. Petrus med hela den sammansatta person som han var, mötte Jesus. Ur allt detta förvandlade Jesus Petrus till att bli kyrkans ledare.
• Han är starkare än dödsriket. Den gemenskap han skapar kan inte ens döden och onda makter rå på.
• Han är starkare än alla livsomständigheter. Mat, kläder, bekymmer för barn, för framtiden, för samhället. Jesus är starkare än allt detta. Det är det som Petrus bekänner!
• Nu är Messias en annan än många trodde. Jesus börjar tala om att han ska dö på korset och uppstå. Det hade inte Petrus förstått. Men han skulle förstå det längre fram. 

Tron är inte en känsla. Det är en övertygelse som växer fram. Petrus följer Jesus och lär känna Honom. Han börjar lita alltmer på Honom. Allt detta är Guds verk. Det är Gud som övertygat Petrus. Poletten ramlar ner i hjärtat när Gud får tala in i våra liv, som Jesus gjorde med Petrus. Tron är en gåva som Gud ger till oss. Vi får söka honom, men han ger oss tron.

* Hur får vi tron? Gör som Petrus. Börja följa efter Jesus. Be, läs Bibeln, finns med i ett kristet sammanhang.

Det finns en gemenskap – Jesusgemenskapen

Petrus bekänner Jesus som Messias. Tänk på hurudan Petrus var. Han talade först och tänkte sedan. Han var spontan, men var dominant mot till exempel sin bror Andreas. Han var känslig för vad andra tyckte och svek Jesus när denne dömdes till döden. Han var även rädd för vad andra tyckte i Galatien, när några sa att man måste tro och omskära sig för att vara en kristen (Se Gal. 2:1–14).

Nu ser Jesus Petrus. Han ger ett erkännande till honom. ”Du är Petrus”. Hur kan han vara en klippa? Jo, Jesu ord börjar förvandla honom. Han är en klippa i gemenskapen. Han ska leda församlingen. Hur blir han det? Genom att han är med Jesus! Gud använder människor som många gånger verkar ganska svaga.

Det är Jesus som bygger den församling och kyrka som Petrus ska tjäna: ”på den klippan ska jag bygga  min kyrka”. Det är inte vi som gör det. Jesus bygger sin församling. Det hänger inte på oss. Vi får anropa honom.

David Watson, en anglikansk präst som fick vara med om en mäktig förnyelse i York i England, upptäckte att när han var som svagast, sjuk och inlagd på sjukhem, då hände det mest i hans församling. Jesus aktiverade församlingen som är Kristi kropp!

I församlingen arbetar Jesus med oss. Han gör något av Petrus. Han kan göra något av oss. Det är Han som bygger! Det viktiga är att Han har valt oss. Därför vill Gud något med oss när vi samlas till gudstjänst. Församlingen beskrivs i episteln som levande stenar i ett tempel.

Tänk att vi är ett tempel. Vi kan känna oss som torra och döda. Men minns hur Aslan gör i ”Häxan och Lejonet”; han andas på stenstoderna och de får liv! Jesus är den levande stenen som ger oss liv. Vi blir alla en del av Guds bygge. När vi samlas mitt i vår svaghet då ser vi Guds tempel. Gud är där! Det blir avgörande för hur vi lever och hur vi förhåller oss till varandra. 

Kristi kyrka kan ingen förstöra. I den har Gud utsett präster, profeter, oss alla att vara lemmar i församlingen med våra olika gåvor.

Vi får överlåta oss till församlingen och be Gud verka.

Det finns en uppgift för alla

Jesus ger oss en uppgift. Församlingen har fått nycklarna. Vad är nycklarna som binder och löser? Det är lagen som stänger och evangeliet som öppnar och befriar. Befrielsen finns i evangeliet. Petrus och de andra apostlarna har fått en särskild tjänst som varje vigd präst har fått. Kallelsen är  att förkunna lag och evangelium, så att vi ser att vi inte kan frälsa oss själva Bara Jesus kan frälsa oss! Vi är kallade att lösa människor från sina synder med Guds eget tilltal!

Se hur Petrus, som förnekat och överilat sig, kläddes av! Jesus tillrättavisar honom. Han upprättar honom! Så behöver han få göra med oss alla!

I 1 Petr. 2:9–10 betonas det vi kallar det allmänna prästadömet. I den meningen är vi alla präster. Präster betyder i det sammanhanget dem som kan närma sig Gud. Vi har alla fått tillträde till Guds hjärta. Vi kan alla vittna om Herren. Det räcker med att vara Jesu vän. Vi är kallade att förkunna hans storverk (1 Petr. 2:9). Vi gör det genom att samlas till gudstjänst. Hålla oss till honom och där det är möjligt berätta om tron för andra.

* Be Jesus använda dig. Han gör det i församlingen, hemma och i vardagen.

Göran Landgren