Artikeln är skriven utifrån skribentens seminarium om kristet föräldraskap på Oasrörelsens sommarmöte 2025.
Hur håller jag tron levande, för barnen, i vardagen, i hemmet? Det är titeln på ett föredrag som jag har haft och som jag fortfarande åker runt och håller för de som önskar ett besök. Ett så viktigt ämne! Och jag är verkligen inte proffs inom ämnet och kände mig ganska ödmjuk när jag blev ombedd att tala över det.
Vem är jag egentligen? Ingen expert eller proffs på något sätt, bara en enkel fembarnsmamma. Vår familj består av min man Olof och våra fem barn. Jag är utbildad lärare men har varit hemma med barnen på heltid nu i tolv år. Jag började arbeta lite när våra tre äldsta var små men kände att jag saknade hemmet, familjen och ville dela vardagen med dem.
Nu har jag startat eget företag ”Hanobs blommor och presenter” med besöksträdgård och snittblomsodling och en liten butik med hantverk och presenter. Jag åker även ut och har föredrag i församlingar på dagträffar med mera. Att kunna fortsätta jobba hemifrån på detta sätt möjliggör för mig att fortsatt ha tid med barnen och kan anpassa mina tider efter dem. “Hur håller vi tron levande för barnen i vardagen i hemmet”? Jag har funderat mycket över det ämnet. Kan jag dela tro? Gör jag det? Och vad ska jag förmedla till er? Eftersom jag har haft god tid på mig, så har jag jobbat med detta genom att ha lappar i köket som jag skrivit ner saker på när jag kommit på något, en tanke. Det var lite klurigt nu när jag skulle få ihop alla trådar och tankar och framför allt kanske hitta lapparna jag skrivit på!
När jag berättat för folk att jag ska tala om detta ämne har jag fått reaktioner som ”åh, det finns ju så mycket bra forskning kring detta!” och det finns det säkert. Och ni som har tänkt er en artikel baserat på forskning kommer jag tyvärr göra besvikna nu. Denna text bygger helt och fullt på mina egna funderingar och egna erfarenheter och hur vi gör hemma. Sen är det ju så, som det är med det flesta vi läser, att vi har alla olika livssituationer, olika många barn, olika åldrar på barnen etc … så det går inte att ta en tanke som jag förmedlar och sen göra likadant hemma hos er. Utan jag hoppas att du ska få med dig något och göra om det så att det passar er familj. Jag frågade våra barn hur de ser i hemmet att vi är kristna och de radade upp nästan alla de saker jag tänkt säga här idag, så då har i alla fall budskapet gått fram hemma hos oss!
I Bibeln kan vi läsa på flera ställen där barn nämns. I Matt 18:1–5 står det:
”Vem är störst i himmelriket? Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem och sade: Jag säger er sanningen: om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni inte in i himmelriket. Den som ödmjukar sig som det här barnet, han är den störste i himmelriket. Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn tar emot mig.”
Och vi kan även läsa om hur Jesus välsignar barnen i Mark 10:13–16. Det är något så viktigt och värdefullt för oss att ta fasta på, detta att Jesus lyfter fram barnen i Bibeln. Tänk att barnen är nämnda där och att de också framställs som viktiga. Låt oss dagligen påminna oss om att barn är viktiga, älskade och många barn bär även i sin natur på en självklar tro och tillit till Jesus, utan ett ifrågasättande. Ibland tycks det vara lättare för barn att tro och förtrösta på Gud, än för oss vuxna.
Det finns många sätt att visa i hemmet på tro, men jag kommer att ta fasta på fyra saker som vi gör hemma hos oss. Ni kan säkert komma på fler och andra sätt som ni använder er av.
1. Var konkret
Att visa barnen på konkreta sätt tror jag mycket på. Mycket i barns vardag idag är inte så synligt som det var när jag var barn. Då hade man en fysisk ficklampa, en miniräknare, en stor papperstidning, som tog upp halva köksbordet. Men idag har vi allt i, vad? Jo, mobilen. Vi kan göra väldigt mycket med våra mobiler, på gott och ont. Det finns mycket som är bra med mobiler men för barn så tror jag att det hjälper att de ser vad vi håller på med.
Jag minns att jag som barn går in i köket och ser att på hela köksbordet är räkningar uppradade med som pappa sitter och ska betala. Och då visste jag att nu ska jag inte störa, för pappa gör något viktigt. Det är mycket svårt för våra barn att veta när vi gör något ”viktigt” på mobilen eller bara sitter och surfar, om det är läge att störa eller inte … Därför vill jag uppmuntra er att använda er fysiska bibel och inte bibeln på mobilen. Den senare är jättebra när man ska söka upp bibelställen men att sitta och läsa en riktig bibel och era barn kommer in, ger större effekt. De ser direkt vad du gör! Och det talar sitt tydliga språk; mamma eller pappa sitter och läser Bibeln, då är det viktigt för dem. Det är någonting som finns med i ert liv, er vardag. Vi kan inte vara nog tydliga här, så jag tycker det är helt ok att lämna spår efter sig. Jag låter Bibeln ligga kvar på köksbordet, så ser de barn som kommer in i köket, att jaha, mamma har varit här och läst sin bibel. Jag minns själv från min barndom att på min mammas plats låg ofta hennes lilla bok med bibelord för dagen, som vittnade om att hon suttit där och läst innan vi kom upp. Det gav en känsla av trygghet för mig. Det kanske känns lite som fariséerna som står och rabblar långa böner för att alla ska se dem. Men här handlar det inte om att skylta utåt om vår tro, utan det handlar om att ge vidare vår tro till barnen. Inom hemmets trygga ramar. Att visa, tydligt, på ett konkret sätt för barnen vad som är viktigt för oss.
2. Vårda din egen gudsrelation
Är det inte så att för att vi ska kunna förmedla tro till barnen, så måste vi också vårda vår egen relation till Gud? Men hur hinner vi det, när det är så mycket i vardagen med barnen och allt vad det innebär?
Jag har ofta sett på Instagram fina mammor som sitter och läser långa stycken i Bibeln och skriver reflektioner och så vidare mitt på dagen, och det kan säkert fungera för vissa. Men för mig och i vår familj så har den tiden och lugnet inte funnits. Jag har fått komma på olika sätt att få tid att läsa Bibeln och be på. Att leva i en familj innebär ju att man får leva i en ständig förändring och hänga med att saker och ting förändras, i takt med att barnen växer och att familjen kanske växer. En period fungerade det bäst för mig att ha Bibeln uppslagen där jag var och när jag gick förbi så blev jag påmind om att jag skulle läsa och hann kanske läsa en eller två verser, beroende på vad barnen hittade på.
De som tränar brukar ju säga ”att det är bättre att träna lite, än ingenting alls” och så tänker jag ibland ”det är bättre att jag läser en vers ur Bibeln än ingenting alls”. Det kanske är fel av mig eller du kanske inte håller med, men så tänker jag. Det är bättre att inte sätta för höga mål, för då finns alltid risken att det inte blir av alls.
Hitta små tillfällen då det är lugnt. Just nu, har jag det ganska lugn precis efter frukosten, när alla hittar på sitt eller går i skolan. Då kan jag ibland till och med hinna sätta mig ner och ha en liten kort andakt. För mig har det som mamma inte fungerat så bra att ha egen aftonbön på kvällen, för jag är ofta så trött då och somnar mitt under den.
Ett tips är att ha en liten bönbok, där man kan skriva upp böneämnen. Jag trivs med det, har alltid tyckt om att skriva ner saker. Det blir lättare att minnas och blir också konkret för mig att se om jag fått svar och hjälp på böner. Det är så viktigt detta, att om föräldrar ska kunna förmå sig att ge, så måste man också ta emot. Det måste finnas tid för vila. Återhämtning och tid att få vila hos Jesus, i Ordet, i gudstjänsten, i bönen, med andra kristna och i brödsbrytelsen.
Om vi ska kunna hålla tron levande för barnen i vardagen och i hemmet, så måste vi börja med oss själva. Barn är nämligen experter på att känna in när någonting är äkta, på riktigt! Därför är det viktigt att vi som föräldrar bevarar vår egen relation till Gud och lever som vi lär. Då kommer barnen att se vad som är viktigt för oss. Vi ska egentligen inte behöva säga med ord vad som är viktigt för oss – utan de ska se det. Märka det! Jag minns tydligt som barn att när vår moster sov över hos oss, så steg hon aldrig upp ur sängen innan hon hade bett morgonbön. Jag tyckte det var lite konstigt, för så gjorde inte vi. Men ibland smög jag in till henne och så fick jag vara med och hjälpa till att läsa. Jag förstod inte riktigt varför hon gjorde så här men jag märkte och såg att det var viktigt för henne. Jag tror att barnen ser och märker på oss, vad som är viktigt för oss. Vad vill jag visa barnen som är viktigt för mig?
3. Att ha nära till bön
Vi är nog många som lär våra barn att man kan be när som helst. Men lever vi så att bönen är en naturlig del i vår vardag?
Min mormor Anna var en bönekvinna och hon hade nära till bön. Jag minns att jag som tonåring sitter i bilen tillsammans med henne och vi väntar på att de andra ska komma. Utanför bilfönstret står en man och även han väntar, ser det ut som. Han har ett halsband med en Tors hammare. Varpå min mormor säger till mig: ”Nu måste vi be för honom”. Så börjar hon be för honom där i bilen, han är inte alls medveten om det, men hon kände att hon skulle göra det.
Vi har också velat ge detta enkla sätt att be för saker till våra barn. Att de ska få känna att bönen är ett redskap, som alltid finns där, som en hjälp för oss. Vår önskan är att det ska vara det första barnen tänker på när något går fel; att nu ber vi! Hur lär man barnen det? Ja, det gör de ju antagligen inte självmant utan det får vi i så fall börja med tillsammans. Det kan vara när bilen krånglat och jag har sagt ”nu får vi be att den startar” Det är ofta böner i bilen, jag och bilar är inte bästa vänner. Eller som häromdagen när jag skulle hjälpa min sexåring att hitta en Legobit. Jag övervägde lite om jag skulle säga det eller inte, men sen sa jag ”Ibland brukar jag be att jag ska hitta biten”. Varpå han svarar: ”Ja, mamma, det har jag redan gjort flera gånger”. Det som gjorde att jag tvekade om jag skulle föreslå bön eller ej var det faktum om vi skulle få bönesvar eller inte. Tänk om vi inte hittar biten, vad händer då? Jo, det finns risk att vi gör vårt barn besviken. Och är det något som vi föräldrar inte vill, så är det att göra våra barn besvikna. Då är det ju egentligen att utebli med den bönen, så att vi slipper bli besvikna om vi nu inte får bönesvar. Hänger ni med? Men det är ju så att vi kan inte skydda våra barn från besvikna. De kommer att få möta det i livet, gång på gång. Så att låta bli att be för någonting, för att slippa bli besviken är inte rätt lösning. Vi kan istället ta tillfället och ta tag i den känslan och tala med våra barn om detta svåra varför en del böner inte får svar eller dröjer med sitt svar. Att vi då får lära oss en annan egenskap – att vara uthållig. Att vara uthållig i bönen, som bibeln uppmanar oss till. Och kanske är det även här att vi ska bli som barn. För våra barn har ett återkommande böneämne och de ber för det varje dag och aldrig ifrågasätter de varför svaret inte kommer. De bara fortsätter att be. Bönen är en fantastiskt möjlighet som vi kristna har fått, låt oss lära våra barn att ta vara på det! och se bönen som en stor förmån!
Men också att lära barnen att se bönesvar. Att se de gånger som Gud svarat på en bön.
Jag brukar ganska ofta sitta vid matbordet när vi äter och berätta om olika minnen från när barnen var små eller från min egen barndom. Så berättade jag ganska nyss om när vår yngste Peter föddes, att det då var Covid och pappa Olof skulle inte få vara med under förlossningen. Och hur vi bad att det skulle ändras så att han skulle få vara med. En vecka innan Peter föddes, så släppte restriktionerna. Varpå vår äldste son utbrister: ”Åh, då var det bönesvar mamma!” Ja, absolut! Att se Guds svar på våra böner och lära barnen att se det är viktigt.
En bön kan för mig också vara att sucka namnet Jesus. Ibland räcker det för mig att bara tyst säga ”Jesus” och han förstår precis vad jag behöver. Så skönt ibland att slippa rabbla massa ord. Rom 8:26 ”Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord”.
Aftonbön med barnen har vi haft sen de föddes men det har såklart sett olika ut beroende på ålder. Just nu är det för stor skillnad i ålder mellan vår äldste och yngste, så vi delar upp det så jag tar de yngsta och min man de äldsta. Men något som vi gör med alla är att vi kör en runda så alla kan få be högt sina böneämnen. Det är fint att höra vad barnen vill be för och vad som ligger på deras hjärtan. Det gör att man dras närmare varandra som familj också känns det som. Moder Teresa lär ha sagt:
”Barn och familjer behöver be. Kärleken börjar i hemmet och därför är det viktigt att be tillsammans. Om ni ber tillsammans, kommer ni att hålla ihop och älska varandra som Gud älskar var och en av er.”
4. Visa bibelord
Återigen är jag inne på att göra saker tydligt för barnen genom att ha bibelord framme. Förr var det ganska vanligt att man såg vackra broderade bonader uppe på väggarna hos folk och på dem stod det antingen bibelord eller tänkvärda ord av olika slag. Minns du någon text från en sådan bonad?
Jag minns att det satt en bonad i trappan hos min mormor och morfar där det stod; ”Människan spår men Gud rår” Jag har sett det så många gånger och utan att egentligen tänka på det, lärt mig det. Så tänker jag att det är med saker som vi ser upprepade gånger, när vi går förbi eller i köket eller var vi nu befinner oss.
För något år sedan klamrade jag mig fast vid en psalmvers av Lina Sandell: ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder”. Det var så jobbigt just då med att få ihop vår vardag, så jag var tvungen att bara tänka den här dagen. Bara den här dagen. Då kände jag att jag ville ha det framför mig, i köket, så jag gick och hämtade en tavla som jag hade målat som jag visste hade detta skrivet. Men den kändes så liten, så jag tog en permanent penna och skrev det stort på vår köksvägg. Nu behöver ni inte bli förskräckta, för vi ska renovera köket, så det gjorde inget men det fanns ett behov hos mig att få se de orden tydligt, varje dag. Vår dotter sa sedan efter nån vecka, ”mamma, kan du inte skriva resten av sången också, så vi lär oss hela?”
Det hjälper att vara konkreta, tydliga för barn och vuxna.
Även detta att lära sig bibelord utantill tillsammans med barnen är också någonting man kan göra. Vilken skatt vi har i Bibeln. Och vilken skatt att kunna bibelord utantill. Jag brukar säga det till barnen att om man kan Bibeln så har man den alltid med sig, i huvudet.
Det finns fler saker att ta upp men ska inte göra det här. Men fundera lite hemma själv eller med din familj; Hur vill jag att tron ska synas i vårt hem? Du kanske inte har små barn längre men kanske det kommer hem barnbarn då och då. Hur vill jag att de ska se att jag har en tro på Jesus?
Tack för förtroendet att få dela detta med er! Guds rika välsignelse över din vardag, just där du befinner dig.
Hanna K Svensson
Instagram: @hanobsblommor
Hemsida: www.hanob.se
Nyhetsbrev
Ja, jag vill ha nya artiklar från Kristen Livsgrund via mejl utan kostnad i samband med att de publiceras.
Så viktiga punkter. Tack Hanna! Önskar att alla kristna föräldrar kunde få läsa.