I vårt kommersialiserade samhälle är julen över på julafton. Mellandagsreorna hägrar och fastlagsbullarna håller på att jäsa. Puh, vilken stress!
För kristna börjar julen på julafton, enligt det judiska sättet att räkna dygnet som ges i skapelsen att ”det blev afton och det blev morgon” dag efter dag, afton först, morgon sedan.
Juldagen …
… bär fram det oerhörda budskapet att Herren Gud själv kommer till oss och på ett sådant sätt att vi ska kunna ta emot honom som Sann Gud och Sann människa. Det är inte enbart en berättelse om att ett barn föds under torftiga förhållanden, på främmande ort och som snart behöver gå i landsflykt. Den som föds i det undanskymda är inte undanskymd för sina härskaror. De sjunger ur en öppnad himmel ”Ära åt Gud i höjden …” för herdarna. Det är Gud som kommer nära.
Den helige Stefanus dag eller Annandag jul …
… som egentligen är en tidigare fastlagd helgdag än firandet av Jesu födelse, vittnar om martyriet, att kanske till och med till döds hålla fast vid vittnesbördet om Jesus. Även på Annandagen är himmelen öppen: ”Jag ser himmelen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida”, säger Stefanus i sin dödsstund. Men han som föddes i Betlehem är redo att ta emot sitt vittne Stefanus. Han är också redo att ta emot dig, när din stund är inne.
Tredjedag jul och fjärdedag jul …
… firar vi inte längre officiellt, även om almanackan skvallrar. Tredjedag jul lyfter fram aposteln och evangelisten Johannes, han som har givit oss julevangeliet på sitt speciella sätt och skrivit om ”Ordet som blev människa”. Fjärdedag jul färgar av sig på söndagen efter jul och talar till oss om de allra första martyrerna, protomartyrerna, de ännu inte två år fyllda pojkarna i Betlehem som dräptes på Herodes befallning.
”Menlösa barns dag” har den kallats, numera ”Värnlösa barns dag”. Alla barn är värnlösa, särskilt de vars röst vi inte hör.
Gott Nytt År …
… önskar vi varandra 1 januari, Nyårsdagen. För länge sedan räknade man det nya året från Juldagen och det heter ju underbart nog fortfarande på omslaget till Vanliga almanackan: Året efter Frälsarens Kristi födelse 2023. Det är hans födelse som är utgångspunkten för en ny tid och tideräkning, öppen in mot evigheten.
Nyårsdagen är åttonde dagen efter Jesu födelse. Då skulle han omskäras. Då utgöts föregripande några droppar av hans blod, när han fick förbundstecknet på sin kropp. Han, som var född att stå under lagen, ska fullborda allt vad som hör till förbundet och infoga oss i förbundets löften genom vårt dop till Kristus. Han får sitt namn, Jesus, som Gabriel hade sagt, Namnet över alla namn, namnet som innebär frälsning för dig när du tar det på dina läppar och bekänner att han är din Herre. Då bekänner han sig också till dig: Du är min. I år också!
Trettonde dagen efter jul, 6 januari …
… firar vi att Jesus inte bara är sitt eget folks, Israels, Frälsare och Herre. Han är Herre och Frälsare för alla folk, även för oss ”hedningar”. Vi läser om de vise männen, som utifrån den kunskap de hade – med stjärnans ledning – fann vägen till Jesus, även om de först tog fel avfart till Jerusalem och Herodes. Men när stjärnan på nytt fick leda dem blev de glada och fann vägen ända fram till ”den plats där barnet var”, som Matteus skriver. Där, inför Jesus som förmodligen vilar i Marias famn, faller de ner. De böjer sig inför den som är Konungarnas Konung och herrarnas Herre.
Året 2023 är inte bara ett av åren efter Frälsarens Kristi födelse. Det är också ett av åren före Frälsarens Kristi återkomst i härlighet. Då ska alla knän böjas för hans namn, deras som är i himmelen, på jorden och under jorden och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud Fadern till ära.
God fortsättning!
önskar
Göran Simonsson
[1]