”Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek. Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.” (1 Joh 4:7–10)

Den ombesjungna och så omtalade kärleken – men vad menar man egentligen med kärlek? Tyvärr tycks ordet ha ”devalverats”, eftersom det använts så oaktsamt. Ofta lägger man någonting helt annat i ordet än aposteln Johannes gjorde. I vår översexualiserade kultur tycks många mest mena tillfredsställandet av köttsliga begär när man talar om kärlek. I sin självcentrering sker det tillfredsställandet ofta på bekostnad av andra människor. I strävan efter att tillfredsställa sina egna begär glömmer man, eller bryr sig bara inte om, att man samtidigt skadar andra.

Just på grund av att ordet kärlek blivit så kantstött, ja många gånger släpat i smutsen, kan predikanter dra sig för att använda ordet. Kanske leds människors tankar i fel riktning, tänker man. Ändå kan vi inte tiga om kärleken. Gud är ju kärlek, säger aposteln. Men Guds kärlek är någonting helt väsensskilt från det ovan beskrivna. Gud Fadern lät offra sin egen älskade Son för vår välfärds skull. Jesus Kristus gav sig själv i döden för vår skull. Här är det inte tal om att trampa på andra för att få det man vill ha – tvärtom! Jesu kärlek var sådan att han åsidosatte sig själv för vår skull. Han gav det yttersta man kan ge, sitt liv, för att vi skulle få leva. I Jesu offer på korset kan vi verkligen se Guds kärlek. Även om Gud varje dag ger oss många slags goda gåvor – allt det goda vi har härrör ju ursprungligen från Gud – är det först i Kristi kors, som Guds kärlek öppnar sig i sin väldiga vidd. Aposteln Johannes hade med egna ögon och öron följt Jesu lidande på korset. Därför kan han med eftertryck säga att ”Gud är kärlek”.

I Jesus har vi en Medmänniska, en verklig vän, som ingen annan kan mäta sig med! Vår medmänskliga kärlek till andra människor kan tyckas futtig i jämförelsen med Hans kärlek. Ändå uppmanar aposteln oss att älska varandra. Den kärleken är kännetecknet på att man lärt känna Guds kärlek i Kristus. Jesus visar oss vad sann medmänsklighet är.

Anders Alapää