I juli 2025 deltog RKF:s ordförande Carl-Henrik Karlsson och jag i SIESC:s (den europeiska federationen för kristna lärare) 69:e konferens, som i år hölls i Neapel. Temat var ”Bygga framtiden: Skolan som en väg till varsam ekologisk förändring”. 43 lärare från tio länder samlades för att dela tankar och erfarenheter. Vi bodde och hade våra föreläsningar i en vacker och rofylld klostermiljö, där systrarna tog väl hand om oss.

Tre föredrag hölls om klimatet, samhällsförändring och skolans roll. Gemensamt betonade talarna vikten av lokalt engagemang, samarbete och att se klimatomställningen som både en nödvändighet och en möjlighet. För oss som lärare handlar det också om att inge hopp hos eleverna, så att de känner att de kan göra skillnad i sin vardag.

Mauro Bossi, teolog med studier från Paris och Rom och sedan 2023 ekologisk delegat för Jesuitorden i Euro-Medelhavsregionen, talade om de stora politiska och globala perspektiven på klimatomställningen. Han lyfte särskilt fram hur lokala myndigheter, företag, föreningar och universitet måste samarbeta – underifrån och uppåt. Han avslutade med orden:

”Att möta klimatkrisen är inte bara en nödvändighet – det är också en chans att bygga ett mer rättvist och fredligt samarbete mellan länder. Den chansen får vi inte missa.”

Gael Giraud, professor i politisk ekonomi och erfaren forskare inom miljörättvisa, visade på de många lager av kriser vi står inför och hur artificiell intelligens kan spela både en positiv och en riskfylld roll. Han varnade för att vi inte kan lösa problemen med samma tänkande som orsakat dem – blind tillväxt, övertro på teknik och obegränsad resursförbrukning. I stället talade han om behovet av solidaritet, delat ansvar och ett gemensamt synsätt:

”Framtidens stora utmaning blir att bygga gemenskap på global nivå – samtidigt som vi respekterar olikheterna i de lokala sammanhangen.”

Professor Carmela Agodi, sociolog vid universitetet i Neapel, presenterade resultat från en lång studie i Italien. Hon betonade att klimatomställningen inte bara är en teknisk fråga utan också en social och politisk process. Vem som får vara med, på vilka villkor och med vilken vision spelar stor roll för om förändringen blir rättvis och hållbar.

Efter varje föreläsning samlades deltagarna för att diskutera det vi hört i en engelsk-, en fransk- och en italiensktalande grupp. Detta var mycket intressant och verkligt nödvändigt eftersom föreläsningarna inte var helt enkla att hänga med i. I grupperna kunde vi både prata om vad vi hört och hur vi tacklar problemen i våra respektive länder och skolor. Det var givande att få utbyta erfarenheter och också få nya tankar och idéer med sig hem.

Förutom det intensiva arbetet fanns det också tid för andlig vila och avkoppling. Vi deltog i morgonmässan i klostret och på eftermiddagarna gjorde vi utflykter till fots i Neapel då vi fick se staden sevärdheter, utsikten över Sorrentobukten och Vesuvius. En eftermiddag åkte vi till Pompeji som ju förstördes vid Vesuvius utbrott år 79 e.Kr. Den sista dagen erbjöds en resa till Capri och det var en upplevelse att få se denna mytomspunna ö, även om det faktum att en miljon andra turister var där samtidigt och att hettan var plågsam i viss mån dämpade glädjen över att komma dit. 

Nästa år hålls mötet i Győr i Ungern och det vill jag inte missa!

Karin Ambjörn

LÄS MER: Stipendier till kristna lärare och föräldrar