I resten av Europa är konfessionella skolor en självklarhet. I Sverige förs i stället en debatt om förbud. Vill svenska politiker kapa banden både med våra historiska rötter och den europeiska kultursfären?
I Sverige går idag cirka 0,7 procent av grundskolans elever i skolor med konfessionell inriktning. Det finns 53 grundskolor som godkänts för konfessionell inriktning, och av dessa är 50 kristna, två judiska och en muslimsk. När konfessionella skolor debatteras handlar det alltså i praktiken om kristna skolor.
De två partier som, frånsett en kort period, styrt över Utbildningsdepartementet de senaste decennierna, nämligen Socialdemokraterna och Liberalerna, går båda till val på att totalförbjuda skolor med konfessionell inriktning. I sin argumentation gör de gällande att skolor med religiös inriktning inte hör hemma i ett modernt samhälle.
Hur ser det då ut i länder som är oss kulturellt närstående? I en färsk rapport från Claphaminstitutet görs en jämförelse mellan några europeiska länder vad gäller situationen för kristna skolor. Det är framför allt tre saker som sticker ut:
- Det finns inget annat land i Europa där det diskuteras att förbjuda konfessionella skolor. De enda länder i världen som har ett sådant förbud är en handfull ökända diktaturstater, som Nordkorea, vilka inte tillåter några alternativ till sin indoktrinerande statsstyrda skola.
- Det finns inget annat land i Europa som har en lika rigid lagstiftning för konfessionella skolor som Sverige har redan idag.
- De länder i Europa där fristående skolor finansieras via staten har en mycket högre andel elever i kristna skolor än vad Sverige har. Att det finns kristna skolor ses som en självklarhet och en nödvändighet för ett verkligt demokratiskt samhälle.
I Nederländerna och Belgien går fler än hälften av eleverna på grundskolenivå i kristna skolor. I Frankrike, som är känt för sin statliga sekularism, genomfördes nyligen en enkät som visade ett överväldigande stöd för möjligheten att kunna välja en katolsk skola. Stödet är starkast bland konservativa väljare, men även bland anhängare till vänsterpartier är det en klar majoritet som förordar möjligheten. Även i våra skandinaviska grannländer går en betydligt högre andel elever i kristna skolor, trots att skolorna bara delvis finansieras av statliga medel och familjerna därför behöver betala cirka 20 000 kronor om året för ett barns skolplats.
Den konfessionella inriktningen förväntas i nästan alla länder ta stort utrymme i skolorna. Detta hör samman med artikel två i Europakonventionens första tilläggsprotokoll, som stadgar att staten ska ”respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse”. Europadomstolen har slagit fast att konventionens formulering syftar till att ”säkerställa möjligheten till pluralism inom skolväsendet, vilket är absolut nödvändigt för bevarandet av det demokratiska samhället”. I Tyskland kan konfessionella skolor till och med bli av med sina tillstånd om de inte är tillräckligt konfessionella – ett resultat av att lagstiftaren ser det som nödvändigt för ett demokratiskt samhälle att det finns ideologiska alternativ inom utbildningsväsendet. Sverige sticker i europeisk jämförelse ut kraftigt med det ytterst begränsade utrymmet för den konfessionella inriktningen.
Det är ingen tillfällighet att resten av Europa har valt en annan väg än den som nu föreslås i Sverige. Där har man i högre grad insett att likriktning är ett hot mot det demokratiska samhället. Ett förbud mot konfessionella skolor skulle innebära ett häpnadsväckande avsteg från europeisk bildningstradition.
Sven Magnusson
Utvecklingskoordinator för Kristna friskolerådet, samt skolkonsult
Nyhetsbrev
Ja, jag vill ha nya artiklar från Kristen Livsgrund via mejl utan kostnad i samband med att de publiceras.
Mycket intressant med detta perspektiv. Kristna skolor blir syndabocken, kanske mer i valtider med propaganda.
Utan internationellt perspektiv kan vi lätt vaggas in i tron att det onormala är normalt.
Med framläggande av fakta minskar behovet av åsikter. Må många få del av denna artikel.