Den 22 juni 2022 avled Riksförbundet Kristen Fostrans mångårige förbundskassör, slöjdlärare Sven-Olof Olsson. Han sörjs och saknas närmast av sin stora familj, hustrun Anneli med fem barn samt många barnbarn och barnbarnsbarn. Dessutom har nu dödsbudet nått RKF:s Förvaltningsråd och hans närmaste vänner och hos många framkallat bestörtning och sorg, men även stor tacksamhet för vad denne trogne arbetare i Guds vingård fått uträtta.
År 1967 fick Sven-Olof Olsson uppdraget att sköta RKF:s kassa och medlemsregister. Vid Allmänna Mötet 2017-09-16 meddelade han att han ville lämna alla sina uppdrag i RKF. Han hade då alltså tjänat vårt förbund i inte mindre än 50 år. Det kan man kalla lång och trogen tjänst.
Sven-Olof Olsson, som här 2014 uppvaktades på sin 80-årsdag, var förbundskassör under många år men hade också flera andra uppdrag.
Under alla dessa år har förbundets expedition funnits hos förbundskassör Sven-Olof Olsson och hans familj i Gullberg, Kinna. Hustrun Anneli och även sonen Anders har bistått i arbetet. I 30 år var vår kassör redaktionssekreterare för vår tidning, och under lång tid alltså expeditionschef och även förlagschef. Dessutom var han styrelseledamot i Lokalavdelningen av RKF i Mark och Bollebygd.
Många av oss medlemmar har säkert goda minnen av sommarmöten med intressanta föredrag, samt trevliga bussresor i god kristen gemenskap, som Sven-Olof Olsson hade arrangerat. Hans minne kommer att leva länge i tacksamhet hos Riksförbundet Kristen Fostrans medlemmar.
Må han vila i frid till uppståndelsens dag!
E.u. UllaCarin Dahl-Rolfö och Magdalena Johnsén
Blommor från RKF vid begravningen i Skene kyrka.
Begravningsgudstjänsten ägde rum fredag 15 juli i Skene kyrka
Vid begravningen representerades RKF av både nuvarande och tidigare styrelseledamöter. Vid samlingen berättade Magdalena Johnsén minnen från resor och sommarmöten. Sonia Svedberg talade om lokalavdelningen och personliga minnen från en RKF-resa till Israel. Carl-Henrik Karlsson, ordförande i RKF, talade följande ord:
“Sven-Olof Olsson var engagerad i Riksförbundet Kristen Fostran i ett halvt sekel. Som person hade han ryggrad och stod för sin övertygelse, rotad i den kristna tron – med korsbenet som stärker och stabiliserar. Men han inte bara hade en ryggrad, utan var en ryggrad i vårt förbund. Expeditionen i Gullberg, med Sven-Olof, Anneli och Anders, var förbundets ryggmärg och centrala nervsystem som kommunicerade, koordinerade och … kopierade. Vi lyser frid över en mer än trogen förvaltare i en vingård som generationer har fått och kommer att skörda frukt ifrån.”
[1]