Utdrag ur Magdalena Johnséns tal i samband med RKF:s ordförande Carl-Henrik Karlssons 50-årsdag i maj 2025, med några få kompletteringar.

Både du och jag, Calle, har arbetat mycket för Riksförbundet Kristen fostran. Jag kommer nu att berätta om gemensamma minnen och dessutom om andra speciella tilldragelser och personer. Det första minnet jag har av dig i RKF-sammanhang, är när du höll en kristen appell på 1990-talet.

– Fantastiskt bra, tyckte jag. Här har vi en verklig påläggskalv!

Du bör då ha varit tonåring – och nu är du vår ordförande i Riksförbundet Kristen fostran, RKF. Det är jag och många andra mycket tacksamma för! Du har haft flera bemärkta föregångare som varit betydelsefulla för vårt förbund. 

• Fredrik Lundgren, som 1883 tog initiativet till Svenska Folkskolans Vänner, som sedan blev RKF. 
• Sven Enlund, TD, FL, VDM. Hans doktorsavhandling handlade om Svenska kyrkan och folkskoleseminarierna. Han var en högt uppskattad ordförande under många år. 
• Nils Andersson, domprost i Luleå. Ordförande i RKF.
• Olof Göransson, informationssekreterare i RKF. Han förde förbundet framåt och anlitade framstående föredragshållare till våra sommarmöten, som till exempel psykologen Alf Svensson och prästen Håkan Sunnliden. 
• Han efterträddes av Elsie Davidsson. Se nedan!
• Sven-Olof Olsson, som vigde hela sitt liv åt RKF. Han var en nitisk och utmärkt förbundskassör under flera decennier. Dessutom var han redaktör för vår tidning, Kristen fostran, och ordnade med RKF-resor till bland annat passionsspelen i Oberammergau och till Nordkap.
• Han efterträddes som förbundskassör av Anders Zellén, som också han tjänade förbundet i många år.
• Som redaktör efterträddes Sven-Olof Olsson av din bror, Stefan Karlsson, som ännu är verksam som tidningsredaktör på ett mycket förtjänstfullt sätt. 

Riksförbundet Kristen fostran har riktat sin verksamhet åt två olika håll; dels till hemmen, då vi har uppmuntrat till aftonbön och bordsbön på olika sätt, och dels till skolan. Vi har engagerat oss i kristendomsundervisningen, som sedan blev religionsundervisningen, och i utformandet av morgonsamlingar. 

När jag kom ut som lärare år 1961 hade vi morgonbön med psalmsång. Jag upplevde att eleverna trivdes gott med denna lugna, kravlösa stund varje morgon. Så kom då Läroplan 1969, som stipulerade att varken bön eller psalmsång var tillåtna. Läraren skulle vara ”objektiv” i sin undervisning. Etiska morgonsamlingar var dock tillåtna.

RKF har flera gånger tagit sig till Stockholm och Utbildningsdepartementet för uppvaktningar. När Jan Björklund var skolminister, tyckte vi att detta var lämpligt, delvis eftersom en medlem i vårt förvaltningsråd var granne med honom.

Till vår besvikelse fick vi inte tala med honom, utan med en annan tjänsteman. Dock mötte vi honom i korridoren och fick hälsa på honom. Vår besvikelse lättades emellertid, när en kvinnlig tjänsteman kom fram och frågade om vi ville bli remissinstans för den nya skollagen. Vi blev naturligtvis både överraskade och glada och tackade ja med en gång. Så fick vi betänkandet i form av två tjocka böcker, som Elsie Davidsson, vår engagerade informationssekreterare, och jag fördjupade oss i. Vi kritiserade flera delar.

Särskilt minns jag, att vi tillsammans med andra kristna förhindrade borttagandet av de gammaltestamentliga berättelserna (om till exempel patriarkerna och Josef och hans bröder) ur lågstadiets läroplan. 

Elsie Davidsson kom med förslaget att vi skulle göra något konkret, en morgonsamlingsbok för etiska morgonsamlingar i mellanstadiet (kunde även användas på låg- och högstadierna). Det blev Elsie, Stefan Karlsson (se ovan) och undertecknad, som arbetade fram denna bok med namnet ”Papperslappen”. Den kom ut i tre upplagor 2003–2010. Vi deltog under flera år på Bokmässan i Göteborg, då vi saluförde boken. Vi presenterade även vår bok på olika skolor. 

Något som har betytt mycket för mig är RKF:s sommarmöten. De ägde rum varje år och samlade över hundra medlemmar och andra intresserade i två–tre dagar. Man fick lyssna till utmärkta föredrag och uppleva god kristen gemenskap, samt naturligtvis ett flertal andakter. Under en av dagarna gjordes alltid en intressant bussutflykt.

Vi deltog också i flera nordiska möten, bland annat på Åland och i Grimstad i Norge. Vi stod själva som värdar för sådana möten. Jag kommer ihåg att jag fick tjänstgöra som tolk vid ett par tillfällen. 

Vi får heller inte glömma söndagsskoletävlingarna! De pågick under många år och något år under namnet ”Tävling i kristet ungdomsarbete”. Tävlingsbidragen publicerades alltid i vår tidning, och prisutdelningen ägde ibland rum under sommarmötet.

Undertecknad har varit förbundssekreterare i många år. Under mina sista två år i förvaltningsrådet var jag både vice ordförande och kassör och blev ganska sliten. Därför var det en stor lättnad när du, Carl-Henrik, trädde in i förvaltningsrådet och med en gång åtog dig ordförandeskapet.

Hjärtligt tack, Carl-Henrik, för din gärning för Riksförbundet Kristen fostran, nu och i framtiden! Må du leva länge med god hälsa, glädje och lycka som familjefar och förbundsordförande för Riksförbundet Kristen fostran.

Magdalena Johnsén