Psaltarläsningen på åttonde söndagen efter trefaldighet utgörs av verserna 30–35 ur Psaltaren 119. Det är en på flera sätt mycket speciell psalm. En judisk tradition betraktar Esra, den Skriftlärde, eller någon i kretsen kring honom, som dess författare. Psaltaren 119 är inte bara Psaltarens längsta psalm utan hela Bibelns längsta kapitel: 176 verser.

Psaltaren 119 är också en så kallad ”alfabetisk” psalm. Att en psalm kallas ”alfabetisk” innebär att första bokstaven på varje ny versrad följer det hebreiska alfabetet, som består av 22 konsonanter: rad ett inleds med ett ord som börjar med bokstaven alef, rad två med bokstaven bet och så vidare tills man kommer till sista bokstaven, tav. Psaltaren 119 är alfabetisk i högsta potens: varje bokstav får inleda åtta rader och därför blir psalmen lång: åtta rader gånger 22 bokstäver – 176 verser.

Men det som gör psalmen mest speciell är inte dess yttre form utan dess inre kraft och uttryck: den okuvliga kärleken till Guds Ord och den lika okuvliga längtan efter att kunna leva i enlighet med hans Ord.

Psalmisten har inspirerats av Davids psalm 19, där vi läser i verserna 8–11:

HERRENS lag är utan brist och vederkvicker själen,
HERRENS vittnesbörd är fast och gör den enfaldige vis.
HERRENS befallningar är rätta och ger glädje åt hjärtat.
HERRENS bud är klart och upplyser ögonen.
HERRENS fruktan är ren och består evinnerligen.
HERRENS stadgar är sanning, allesammans rättfärdiga.
De är dyrbarare än guld, ja, än fint guld i mängd.
De är sötare än honung, ja, än renaste honung.

Denna insikt om Guds Ord genomsyrar varje rad i psalm 119: kärleken till Guds Ord beskrivs på mångfaldiga sätt, oron för att komma bort från HERRENS vägar och vilja uttrycks med stor intensitet, hungern och längtan efter att få mer av Ordet verkar vara omättlig och glädjen över att ha fått Guds Ord är omätlig! Hela ens varelse får liv av Ordet.

Söndagens överskrift i evangelieboken är ”Andlig klarsyn”. Det som psalm 119 gör klart på ett övertydligt sätt är att den klarsynen får en människa genom att ta Guds Ord till sig. Känd är vers 105: ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig” liksom vers 18: ”Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag”.

Kommer du ihåg Jonatan, Sauls son och Davids vän? I Första Samuelsboken 14 kan vi läsa om hur Jonatans blick och ögon blev klara. Saul hade förbjudit folket att äta, vilket Jonatan inte visste om, utan när han, trött och hungrig som de övriga i folket, såg vildhonung på marken, åt han av den. ”Då kunde hans ögon åter se klart”, vers 27. ”Se hur klara mina ögon har blivit, därför att jag smakade något lite av honungen här”, säger han till folket, vers 29. 

Kanske är Du trött och hungrig i andliga strider som du står i och längtar efter andlig klarsyn? HERRENS tal ”är ljuvare än honung för min mun”, Psaltaren 119:103. 

”Smaka och se att HERREN är god”, Psaltaren 34:9! 

Hans Ord är ljuvare än honung, det ger ljus och skänker förstånd. 

Och: Guds Ord är inte ransonerat. Tag och ät!

Göran Simonsson