Mellan den 24 och 30 juli 2024 inbjöd SIESC till sin årliga konferens som hölls i byn Vipava i sydvästra i Slovenien. Temat för konferensen var New Challenges for Teachers: Education of Gender and Sexuality och samlade ett 40-tal deltagare från tolv europeiska länder.

Inledningstalet hölls av Ljubljanas biskop, Anton Jamnik, och han stannade upp inför lärares viktiga uppgift att vägleda unga människor. Han menade att det viktigaste inte var att förklara hur saker och ting ligger till, utan att söka möta eleverna och låta ”hjärtat tala till hjärtat”. Jamnik citerade John Henry Newman ”Där det finns personligt inflytande, finns det liv; där det saknas, saknas det liv (…) Ett skolsystem utan lärares personliga inflytande över eleverna kan liknas vid polarköld och skapar endast kylig, förstenad och stelbent undervisning, inget annat.” Han påpekade också att vi bör hålla i minnet att vår demokrati har kristna rötter med sitt fokus på mänskliga rättigheter, rättvisa och solidaritet.

Läkaren Urh Grošelj höll sin föreläsning om Etiska och medicinska aspekter på behandling av barn med könsdysfori. Han berättade att det alltid funnits människor med könsdysfori, men den stora frågan är varför det skett en så dramatisk ökning under de två senaste decennierna. Han ansåg att nätet påskyndat utvecklingen och manade till försiktighet i behandlingen av barn och ungdomar. Data tyder på att mångas symptom försvinner när de blir äldre. Grošelj påpekade också att många med könsdysfori även har andra, underliggande tillstånd som oro, depression, borderlinesymptom, ADHD och PTSD och att dessa behöver få adekvat behandling först. Som läkare styrdes han först och främst av Hippokrates ord ”Gör ingen skada”.

På fredagen fick vi lyssna till Benjamin Tomažiĉ vars föreläsning hade titeln Sex Education for Young People. Han driver ett institut som behandlar barn (!) och tonåringar med sexmissbruk. Hans budskap till oss som vuxna, föräldrar och lärare var att det är viktigt att prata med barn om sex även om vi kan känna oss osäkra, för annars söker barnen information på andra, sämre ställen och möter den snedvridna och översexualiserade bilden i olika medier. Ungdomar kan tillbringa så mycket som 8–10 timmar per dag på nätet och vad de möter där formar deras tänkande och framkallar beroende. Vad kan vi då göra? Tomažiĉ gav rådet att ha en så öppen atmosfär som möjligt och inte fördöma. Kroppen är värd respekt och det finns gränser som inte bör överskridas. Det är mycket viktigt med goda relationer för att kunna prata om känsliga ämnen och visa på alternativ.

Fader Silvo Šinkovec talade i sin föreläsning Lärares kraftkällor inför nya utmaningar om hur viktigt det är att vi lärare själva vet vilka vi är och vilka värderingar vi har. Hur kan en lärare, utan makt över undervisningspolitiken, förändra, hitta hopp och styrka inför alla de svårigheter som dagens skola har? Šinkovec sa att lärare behöver bli emotionellt intelligenta för att kunna lyssna till, förstå och ge råd till unga människor. En vuxen människa som vet meningen med livet kan lättare möta lidande, ångest och meningslöshet som en ung människa i kris kan uppleva. Vi måste tro att tron har inflytande på våra liv och att den har kraft. Avslutningsorden var hoppfulla, men också krävande: ”Herren är nära och sträcker ut sin hand till var och en av oss. Låt oss fatta den hårt. En kristen lärares uppgift är att förmedla helighet till en ond värld”.

Efter föreläsningarna samlades vi i mindre diskussionsgrupper, beroende på vilket språk vi ville använda. Dessa diskussioner var mycket givande och intressanta då vi kunde jämföra våra erfarenheter från de olika länderna.

På eftermiddagarna gjorde vi kortare utflykter till fots eller med buss (bland annat till Nova Gorica, Kostanjevica-klostret och den högt belägna kyrkan Sveta Gora) i de närmsta omgivningarna och den sista dagens utflykt var en rundtur i regionen Primorska, till Soĉadalen. Vi åkte till Kobarid med ett minnesmärke från första världskriget. Italienska och österrikiska/ungerska trupper drabbade samman där och stor blodsspillan blev följden. Minnesmärket lågt högt över dalen med en strålande vacker utsikt. Värmen var tryckande så båtutflykten på Soĉafloden gav härlig svalka. Vi stannade även till vid den spektakulära Napoleonbron över floden.

Sammanfattningsvis kan sägas att SIESC:s 68:e konferens gav mig viktiga insikter, värdefulla möten med kollegor och, numera, vänner från olika länder och en stark lust att delta även i den 69:e konferensen som hålls i Neapel i Italien 14–19 juli.

Ämnet för 2025 års konferens är Building the Future: School, the Path to a Gentle Ecological Transition. Det kommer att handla om att kommande generationer måste få undervisning om hur den ekologiska förändringen kan ske på ett ”skonsamt, icketraumatiskt vis” Skolan är en naturlig plats för denna förändring och lärare måste vara insatta och kunniga i denna uppgift.

Det kommer också att erbjudas möjligheter att se Neapel och Pompeji och dagsutflykten den sista dagen går till Capri.

Karin Ambjörn