Sommartorka kallas det när nyheterna i ”gammelmedia” tar upp vissa, under resten av året undanskymda, ämnen. Tre av de vanligaste är: husdjur som dumpas efter semestern, i år aktualiserat av pytonormarna som hittats i skogarna i Halland (Sveriges television: ”Svårlöst ormgåta – inget krav på registrering för ägare”) och de övergivna sommarkaninerna vilka övertagit katternas roll som återkommande tragiska sommardjurnyheter (Sveriges radio: ”Kaniner dumpas av sina ägare – kan bli nya sommarkatten”). En annan återkommande sommarnyhet är den om föräldrar med barn som inte har råd att ha semester. Dessa innebär i stort sett aldrig att föräldrarna inte har råd att ta ut sina semesterdagar utan det handlar om att de inte kan resa bort under dessa semesterdagar. En nyhet som struntar i alla oss som någon gång i livet inte haft råd och/eller möjlighet att ha semester överhuvudtaget eftersom vi varit timanställda eller måste vikariera när andra tar ut sin semester då vi inte haft en fast tjänst själva. 

Svenskar vill tro att ingen har det som i USA så att de måste ha flera arbeten för att försörja sig därför att det helt enkelt inte går att försörja familjen på ett enda låglönejobb. Men vi är många som vet exakt hur det är. Att inte ha semester innebär då att inte ha ledigt över huvud taget. Det innebär också att när man någon gång åtnjuter två dagars sammanhängande ledighet upplevs det som en ocean av fritid.  Denna återkommande snyftnyhet känns för den på riktigt semesterlösa lika välkommen som sommarens mygg och bromsar. 

Sist men inte minst kommer varje år sommarnyheten om hur oändligt skadligt långa våra sommarlov är. John Hatties metastudie från 2009 (se bloggen Specialpedagogen) åberopas plus snyftreportage om barn som far illa och föräldrar som hatar att laga mat flera gånger om dagen nu när barnen är hemma ”alldeles för mycket”. Oklart om det handlar om samma föräldrar som inte har råd att åka bort på sin semester. Sorgligt är det i alla fall. Barn får svälta och föräldrar stressar upp sig av barn som kräver underhållning och mat hela dagarna. För att inte tala om hur illa det går för de svenska barnen rent studiemässigt på grund av våra långa sommarlov. Några jämförelser görs inte med kortare lov som de i Storbritannien eller ungefär lika långa lov som i Frankrike och Finland. Man drar heller inte upp de barn som äntligen får vila ut från mobbing och stress. Nyanserande motbilder ignoreras och ett brett vetenskapligt underlag krävs inte för att skolpolitiker ska komma med förslag om förkortat sommarlov (Ttela: ”Johanna Schreiber: Lärarna måste acceptera ett kortare sommarlov”). Varje sommar.

Som om skolan är den enda plats ett barn kan lära sig något på. Som om matte, svenska och SO är det enda ett barn behöver för att leva ett fullödigt liv. Som om de enda som kan ta hand om barn är därtill utbildad personal i skola och skolkök. Som om livet kräver inrutade dagar uppdelade i lagom korta pass inom en säker institutions trygga väggar. Höbärgning, trädklättring, balkongodling, badutflykter, bärplockning i skogen, stilla dagar i lekparker i den sommarstilla förorten, scoutläger, sommarjobb, cykelturer, sommarvikariat, timmar med underbara böcker och sakletning på gammelfarmors vind är helt onödigt för att bli en fungerande vuxen. 

Vuxnas bekvämlighet står som vanligt i centrum i detta återbrukande av sommarlovsskräcken. Men som vanligt glöms den stora massan av barns upplevelse bort. De allra flesta barn behöver ett långt sommarlov för att växa både fysiskt och psykiskt (Sveriges radio: ”Solen får barnen att växa fortare”).

Att sprida ut lovdagarna under året gynnar absolut de välbeställdas barn som då kan åka två veckor till Phuket i november, ta två veckors sportlov i Åre. Två veckors majlov i Nice är ju jättetrevligt. Och barnen får skollunch alla underbara skoldagar i juli när föräldrarna ligger i hängmattan och drömmer om alla roliga storstadsresor de ska ta med sina barn på i september och februari mellan supereffektiva skolveckor när barnen kammar hem toppbetyg i alla skolämnen. Så ser sannolikt drömscenariot ut för dessa förespråkare för korta lov. Väldrillade små tidsplanerande telningar som aldrig kopplar av utan ständigt står ”framåtlutade” för att nå sin högsta potential. Det är vad ett avskaffat sommarlov skulle ge oss. 

Att aldrig någonsin varva ner måste väl ändå vara optimalt för det växande släktet? Och deras föräldrar som därmed slipper det krävande matlagandet och tröttande umgänget med sin ättelägg skulle kunna arbeta ännu mer på sina ovärderliga arbetsplatser som slipper ta in sommarvikarier (som ändå inte går att få tag i eftersom de går i skola hela sommaren). Utan sommarlov skulle vi antagligen slippa rubriker som ”jag ångrar mina barn” (Expressen: ”Sofia, 42: ’Jag ångrar mina barn'”).

Influencers skulle också slippa skriva tips på sommarmatlagning i barnfamiljer (se bloggen Underbara Clara). Sommarcaféer kan stänga ner sin verksamhet på grund av arbetskrafts- och kundbrist. Bärplockning sköts ändå optimalt av fattigt folk från andra sidan klotet.  

Det skulle bli mycket jämnare priser hos charterbolagen och pensionärer skulle slippa sina busiga barnbarn och de busiga barnbarnen skulle slippa bo hos gnälliga gamlingar. Höbärgning kan skötas av gigantiska jordbruksföretag och simning lär sig barn i simhallar av utbildade simlärare. Sommarkyrkan blir ett kuriosainslag i minnets bibliotek och detsamma gäller sommarläger och sommarjobb, ja hela prefixet ”sommar-” får dela museum med andra obsoleta prefix som allmoge-, socken-, adal- eller kreaturs-. Semester slutar vara en falsk vän i franskan och engelskan utan betyder åter ett halvår av skolarbete. Ingen behöver heller ha svår ångest när sommarlovet tar slut. Och medier behöver inte krysta fram sommarnyheter längre eftersom bara riksdagsledamöter har sommarlov. Du sköna nya effektiva värld!

Alma-Lena Andersson