Betraktelsen av Bengt Pleijel (1927-2020) spelades in som video 2017 av TV16 [1]
Varför måste Jesus dö på korset? Förra gången fick vi svaret: För att han älskar dig. Nu får vi svaret: För att ge dig skuldsanering.
Gud har givit mig livet. Jag har fått något stort och fint att förvalta och ta ansvar för. Och också att göra räkenskap för. Bibeln säger att vi har ansvar för våra liv. När Bibeln säger det slår den vakt om vårt människovärde. Ett djur som bär sig illa åt ställs inte till ansvar men en människa gör det. Det är bland annat detta som skiljer människan från djuren. Ett djur kan inte säga förlåt mig, men en människa kan säga så.
En människa som inte erkänner sina fel eller vill be om förlåtelse, den människan trampar på sitt eget människovärde.
Varje gång jag bekänner min synd, ber om förlåtelse och erkänner att jag har gjort fel, då reser jag mig i min förnedring och hävdar mitt människovärde. Jag har ansvar för mina handlingar. Visserligen var det någon underlig makt som drev mig, men jag lät mig drivas. Jag sa ja till synden. Jag lade frivilligt mina händer i syndens bojor och därför står jag i skuld inför både Gud och människor.
Skuld, det är det man skulle göra men inte gör. Jag skulle betala mina räkningar, men gör jag inte det så står jag i skuld. Jag står i skuld inför Gud. Varje synd är i djupast sett en skuld mot Gud. När David bekänner sina synder och säger “Gud, var mig nådig”, så säger han också “mot dig allena har jag syndat”.
Man undrar varför – han hade ju syndat mot Batseba, Uria och många andra människor. Han var en stor syndare David. Men han säger “mot dig allena har jag syndat”, därför att all synd är egentligen synd mot Gud. Han har givit mig livet och reglerna för livet. Men jag valde att leva egocentrerat i stället för att leva du- och Gudcentrerat. Jag valde att leva livat i stället för att leva livet.
Men jag står också i skuld till mina medmänniskor. Min nästa väntade på kärlek från mig men jag såg honom inte. Gick stolt förbi, var helt upptagen av mig själv, satsade på dig själv. Och det går mängder av människor omkring oss, deppade, trötta, missmodiga, undernärda av brist på kärlek. Är det kanske min skuld att jag har det så? Hur stor är min skuld?
Tänk dig in i att du faktiskt är en rätt bra människa. Du är hygglig och snäll och inte alltför dum, en normal, hederlig, duktig medelsvensson. Men det är ju klart, säger du, ”Guds bästa barn är jag ju inte”. En och annan liten synd begår jag nog. Jag har lite småflis.
Tänk dig att du bara begår en synd om dagen. På det sättet blir det 365 synder på ett år. På tio år blir det 3650. Och på din hundraårsdag, då blir det 36 500 synder. Tänk dig att varje synd väger ett kilo och kostar hundra kronor. Inte att undra över att du suckar dig fram genom livet. Du dignar. Hur orkar du fortsätta? Vem kan betala?
Och så hör vi budskapet som Jesus säger: “Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.” (Mark 10:45)
Petrus har förstått detta. Han säger: ”Ni vet att det inte var med förgängliga ting, silver eller guld, som ni friköptes från det meningslösa liv som ni övertagit från era fäder. Nej, det var med blodet från ett lamm utan fel och fläck, Kristi dyrbara blod.” (1 Pet 1:18-19)
Ja, Jesus ”fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet. Han avvände vårt elände för båd tid och evighet. Han förvärvde att vi ärvde ljus och frid och salighet.” (Sv ps 147 v 2)
Problemet är inte bara att vi står i skuld. Blir vi inte av med synd och skuld strör vi omkring oss en massa sopor. Det förstör miljön, sprider gift och det luktar illa. Det här är ju ett av världens största problem. Vad gör vi av soporna?
Ja, vad gör vi av skräpet i våra liv? Ibland sopar vi det under mattan. Men vad händer när man gör det?
Du kan besöka ett hem där man aldrig har tagit tag i problemen. Där sopas alla problem under mattan. Då ser du hur människorna går där och hukar och böjer huvudet. För soporna samlas under mattan och de blir bara högre och högre. Du går där och hukar, böjer ner huvudet, suckar och stönar. Atmosfären doftar unket.
Man kan se synderna som ebola och fågelinfluensa. Man kan inte skaka av sig dem, de smittar. De påverkar inte bara dig själv utan också människor omkring dig. Både du och de blir sjuka, trötta och tappar livsglädjen.
Jag tänker på kärnkraftsavfall. Kärnkraft är väldigt bra. Vi kan få ljus och värme och vi kan koka kaffe. Men det lämnar avfall, livsfarligt avfall som kan påverka kommande generationer, barn och efterkommande i tredje och fjärde led, om man inte förvarar det ordentligt.
Det som händer på korset är att Jesus stiger ner i vår skuld, ner i syndasmutsen, ner i kärnkraftsavfallet. Han är den ende som tar tag i det. Han bär det bort och stoppar ner det djupt i ett förvaringsrum i Golgataberget.
Det kostar honom livet att göra så, men det blir vår räddning. Det finns bara en som kan ta bort skräpet i ditt liv och det är Jesus. Synden, det onda, skräpet som var så giftigt att det kostar honom livet att ta bort det.
När du bekänner dina synder och ger dem till Jesus, händer någonting. Jesus lyfter det av dig och bär det bort. Det förflutna kan inte skada dig mer. Men kom ihåg: han kan inte ta bort det om du inte ger det till honom.
Han tvingar aldrig sina lösningar på dig. Bli därför stilla inför korset. Ta ett allvarligt och ärligt samtal med Jesus om ditt livs dåligheter. Det som var orsaken till att både du och människor fått lida och hamnat i svårigheter.
Var stilla inför korset, se på Jesus. Händerna sträcks ut på korset. När du gör som Jesus, sträcker ut dina händer, då tappar du allt det som du krampaktigt håller dig fast vid.
Allt ditt eget släpper – lusten att behålla, försvara, bevara ditt eget. Du lyfter dina händer och du tappar allt ditt eget. Du står där öppen för allt det han vill ge.
Var stilla inför korset. Se Guds lamm som tar bort världens synd. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.
Han ger dig skuldsanering. Han tar din skuld och du får hans liv. Och nu är vi stilla vid korset och lyssnar till psalmen 454:
När jag den törnekrona för mina tankar har som synden att försona, du, Herre Jesus, bar, då brinner allt mitt hjärta av tacksamhet mot dig. Jag vet att dödens smärta du smakat har för mig.
Och vad som förr min ära och stolthet var blev skam, men vad jag borde bära, det bar du själv, Guds lamm. Nu allt du mig förlåter. Jag fri från skulden går, och livet vänder åter. Med dig jag leva får.
Vad skall till tack jag säga, o Herre Jesus min? Du skall mitt hjärta äga och jag bli evigt din. Då skall jag, dig till ära, hos dig, som räddat mig, få livets krona bära och evigt lova dig.
LÄS MER: Varför måste Jesus? För att han älskar dig! [2](del 1)
LÄS MER: Varför måste Jesus? För att ge dig ett friskt hjärta! [3] (del 3)
LÄS MER: Varför måste Jesus? För att hela dina sår! [4] (del 4)
LÄS MER: Varför måste Jesus? För att vi ska bli stolta! [5] (del 5)
För dig som hellre vill lyssna till de fem betraktelserna finns serien också på Spotify:
[6]