Till skillnad från Fadern och Sonen, som vi kanske ganska lätt både kan relatera till och på något sätt föreställa oss, så framstår den helige Ande ofta mer diffus för oss. 

Ändå fokuserar en av kyrkoårets tre stora helger just på den helige Ande och hur Anden kom över lärjungarna. Den helige Ande måste därför vara oerhört viktig för kyrkan. Men vem är den helige Ande? Och på vilket sätt är Anden viktig? 

När vi talar om den helige Ande använder vi i stället flera olika bilder – duvan, eldslågan, vinden är kanske de mest frekventa. Vi kan också ge Anden lite olika epitet – Hjälparen och Livgivaren är kanske de mest kända. Alla är sätt att på något sätt försöka beskriva dimensioner av vem den helige Ande är. 

Men även om Anden är svårare att föreställa sig än Fadern eller Sonen så är Anden livsnödvändig. Den helige Ande är för kyrkan och den kristne som luften för tillvaron för människor, djur och natur i den av syndafallet drabbade skapelsens begränsningar – en absolut nödvändig förutsättning för liv. Utan den helige Ande är kyrkan bara en tom organisation och den kristne i sanning döende. Det är den helige Ande som ger kyrkan liv och den människan liv som består. 

Redan i Bibelns inledning står det klart. Det är genom att Gud blåser in sin andedräkt i den av stoft skapade människan som hon får liv. Och när den uppståndne Jesus besegrat döden och möter lärjungarna upprepas det – han andas på dem och säger: ”Tag emot helig Ande”. 

Det är genom Guds andedräkt – genom helig Ande – som liv blev till och blir till. Det är också genom helig Ande som enkelt bröd och lite vin blir Jesu egen kropp och Jesu eget blod, gudomlig näring för våra kroppar. Och genom samme Ande får tusenåriga berättelser om Guds kärlek och verk liv och kan ge liv till människor både igår, idag och imorgon. 

Genom den helige Ande blir några droppar dopvatten på huvudet inte bara lite fukt på hjässan utan en ny födelse till ett liv som är så starkt att det rymmer seger över all synd och all död. Dessutom förenar detta vatten berört av helig Ande alla döpta – inte bara genom att man genom det delar erfarenheten av en rit sådan också andra varit med om tidigare, utan så till den grad att de som fått dessa droppar på sitt huvud förenas – till en verklig, levande kropp. Allt på grund av Andens verk i det. 

Det är mycket mer långtgående än vi någonsin till fullo kan förstå – och ger oss som kropp ett huvud som är både Gud och människa och som själv är liv. Det är genom den föreningen som det liv som dopet ger, gör det mäktigt att besegra allt. 

En kristen tro och ett kristet liv är därför helt beroende av helig Ande – för såväl den enskilde som för allt som vill kalla sig kyrka. Utan helig Ande finns inget bestående, inget som kan leva – utan helig Ande är det dömt att dö. Det gäller allt som lever, du och jag – och det gäller kyrkan.  

Men låt oss då lyssna till Jesus i pingstdagens evangelium detta år, när Jesus talar om Anden, Hjälparen, och säger att Anden skall vara ”hos er för alltid”. För alltid – det är för all framtid – som Jesus har lovat Anden till oss människor och till sin kyrka. Det är ett löfte att ta fasta på och hålla hårt i. Låter vi Guds Ande vara med oss och förena oss i en kropp, en gång inlemmade i den genom Anden i dopet och närd genom Anden vid altarbordet – då kan vi tryggt vila i att han förblir hos oss. Ja, inte bara hos oss – Anden ”är kvar hos er och kommer att vara i er”, fortsätter Jesus. Anden är inte bara ett yttre staket som håller oss samman utanför oss – Anden går på djupet, in i oss – i vårt allra mest innersta. Anden bor i oss, lever i oss, uppfyller oss – och gör oss levande på riktigt. Det, skulle vi kunna säga, har vi Jesu eget ord på. 

Det löftet har hållit för människor att både leva och dö på i två tusen år. Det har också blivit tydligt i kyrkans historia. För vem hade kunnat tro att en världsvid rörelse av aldrig tidigare skådat slag skulle kunnat både utvecklas och bestå årtusenden senare, allt utifrån vad elva rädda personer – fiskare, tullindrivare och annat – sedan kom att göra och säga, och det dessutom trots förföljelser, och förtryck i omgångar? 

Så låt oss ta emot helig Ande och leva i Andens enhet – idag och faktiskt i all evighet!

Marcus Stille