Den 19 mars har Josef namnsdag och det är också en kyrklig festdag i stora delar av världen. Genom åren har RKF på detta datum uppmärksammat Föräldrarnas dag utifrån den roll Josef från Nasaret fick som fosterfar till Jesus. Skribenten är katolsk präst och karmelitbroder vid Norraby kloster i Tågarp.

För varje liten människa som föds till världen finns det – som tillvaron nu är beskaffad – också föräldrar. Vi kanske inte känner dem så väl ännu, och motsvarande kan vi ibland också säga om dem som fått bli våra barn. Livssituationerna är så olika, men det tillkommer ändå oss alla att finna vår plats och att där utöva vår roll.

Hur den helige Josef, Jungfru Marias brudgum, hittade sin roll, är minst sagt en historia utöver det vanliga, men det är samtidigt något som i Guds försyn också kan få bli en hjälp till och gåva för oss alla.

1. Föräldraskap fördolt för världen

Inte på något ställe i evangelierna återges något som Josef har sagt. Ändå så låter det glada budskapet oss också att få lära känna honom och den plats han givits. Så är fallet inte minst hos evangelisten Matteus. I återgivandet av hur det förhöll sig med Jesu Kristi födelse framställs Josef inte endast som någon som fyller den praktiska rollen som Marias brudgum i den nya, heliga familjen, utan även som en andlig förebild, en rättfärdig man, som det står (jfr Matt 1:16,18–21, 24a).

Josefs liv utmärks framför allt av att vara fördolt för världen. Om vi vill omsätta det till vår tid kunde vi säga, utan önskan att bli känd. Det är så lätt hänt, även om vi som människor omvänt oss med avseende på vilket innehåll vi fyller vårt liv med, och så även kommit att börja tjäna Kristus och hans mysterium, att vi ändå inte omvänder oss så mycket med avseende på stilen vi lever. Men, att tjäna Kristus förutsätter också en omvandling till hans sinnelag, och det innebär normalt en konkret vandring att växa till alltmer också i detta. En fransk medbroder till mig uttryckte det så här: ”Vi borde kanske fråga oss, med tanke på det ’stjärnsystem’ som vi ibland utvecklat i den kyrkliga världen [fenomenet att lätt ge stjärnstatus åt vissa präster och kanske andra andliga ledare], verkar det inte som om vi då avlägsnar oss från den ödmjuke och fattige snickaren från Nasaret?” Det är lätt hänt, också när man arbetar för det goda, att man ändå gör det lite grand för att bli erkänd av andra människor, snarare än av Gud.

Josef hjälper oss till något annorlunda, till att också i helt vanligt föräldraskap gärna tjäna i det fördolda, med ingen annan belöning än vissheten att Gud är med oss och att vi så ofta i all tysthet får bära hans mysterium som vi så tyst får bära i vår famn.

2. Föräldraskap fördolt för oss själva

Josefs liv utmärks vidare av hur han, så att säga, lever fördolt också för sig själv. Som människor så finns det i normala fall en god strävan efter en full transparens i tillvaron, efter en genomskinlighet i förhållande till oss själva, till andra och även till Gud. Men det är inte något som vi så där bara kan nå fram till av oss själva. Evangeliet visar oss hur det är Jesus Kristus, och endast han, som uppenbarar för människan vem hon är. Hans nåd är det som räddar från all självcentrering och som förklarar tillvaron. Här är det lärorikt att betrakta hur Josef bemöter det dilemma hans ställs inför när han skall finna sin blivande familjeroll. Å ena sidan ville han inte vanära äktenskapet som gudomligt instiftad institution. Å andra sidan var han säker på, även om han ännu inte kände Guds plan, att något skamligt eller opassande inte var förenligt med sin trolovades karaktär och person. Snarare än att i denna situation lösa pusslet på fel sätt, så förblev Josef i stället hellre i trons mörker. Denna hållning ”de-centrerar” i själva verket Josef ännu mer från sig själv, får honom att förlora sig själv än mer ur sikte, och gör honom ytterst sett ännu mer välbehaglig inför Gud. Helgonen känner vi igen, inte genom superkrafter, utan på deras överlåtelse. Liksom för att visa på att det inte beror på Josefs eget initiativ, inviger Herren honom i sin hemlighet medan han sover.

Josef hjälper oss i vår hållning till att bli sådana förtrogna som Herren inviger i sina hemligheter, också med avseende på vårt sammanhangs storhet och underbara betydelse.

3. Föräldraskap fördolt i Jesu ansikte

Josefs liv känns därför till slut igen genom att han så småningom får bära Jesusbarnet i sin famn. I den kyrkliga konsten framställs det ofta fint hur han håller den lille Jesus i handen medan denne tar sina första steg eller gör sitt första arbete. Josef förblir riktad mot Jesus, och han och hans föräldraskap liksom alltmer fördolt i Jesu ansikte. Som Kristi tjänare och frälsningens redskap framhärdar han på detta sätt genom de osäkerheter och lidanden som den heliga familjen fick erfara. Också vi som lever idag får gåvan både att ta emot Jesus och glädjen att få tjäna honom. Att omfamna Jesus och hålla honom i handen, kan inte skiljas från att det också är han, Gud med oss, Guds frälsning, JESUS, som fått sin ro och vila hos oss, och som håller oss i handen och leder oss fram.

Josef hjälper oss att nu och för alltid få förbli ansikte mot ansikte med Jesus, medan också vi som följd av inkarnationen tjänar honom i hans Kyrka.

Fastän Josef främst kännetecknas genom sin tystnad och sin fördolda tillvaro, så visar evangeliet oss ändå honom som en som har något viktigt att säga, som en andlig förebild för oss, värd att lära känna lite närmare. Tillsammans med den saliga jungfrun Maria kan han hjälpa oss att finna oss till rätta, och det i varje slags ansvar för en annan människas liv.

Clemens Karlsson

Få nya artiklar på Kristen Livsgrund via e-post