I en av evangeliebokens texter på första söndagen i advent läser vi ett av sändebreven till församlingarna ur Uppenbarelseboken. I kapitel 3:20-22 skriver Herren till församlingen i Laodikeia. Brevet börjar: “Se jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig.”
Ett brev har alltid en avsändare, en mottagare och ett budskap.
Brevets avsändare
Det är Jesus själv, som står vid dörren till våra församlingar och till våra hjärtan och hem. Han bultar, för att han vill komma in. I advent öppnar han dörren till ett nytt kyrkoår. I sin kärlek och barmhärtighet låter han oss börja ett nytt nådens år. Många varken öppnar eller läser det brev, som har Jesus till avsändare. Men han som står och bultar är vår frälsare. Kyrkoårets högtider och söndagar förkunnar för oss, vem Jesus är och vad han har gjort för oss. Han, som är Guds Son, föddes i världen som sann människa för att göra det möjligt för oss att bli Guds förlåtna barn. Hela Bibeln är som ett brev från honom, som kom i världen och dog på korset och uppstod från det döda och återgick till himmelen och sitter på Faderns högra sida och regerar fram till sin återkomst. Han har räknat sig själv som en syndare och led och dog för våra synder i vårt ställe. Han har uträttat allt som behöver göras, för att vi ska stå förlåtna, benådade och rättfärdiga inför honom. Han vill ge oss en adventstid, då han står och bultar för att förbereda oss för julens glädjebudskap. Vi ska tänka på allt gott han gjort och gett under gångna kyrkoår. Han vill visa på den stora gåva och förmån som vi får genom gudstjänstdagarna, då han vill möta oss i sitt Ord, bönen och nattvarden.
Brevets mottagare
Ett brev har en adressat. Vänder man på ett julkort med Jesusmotiv, finner man en mottagares adress. Jesus vill finna mottagare av sitt adventsbrev. Därför bultar han på dörren till människors hjärtan och liv och säger: “Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom …”. Inget är viktigare och mer angeläget än att öppna och läsa brevet från Jesus. När han bultar, kan det få den följden att människor stannar upp, och de märker, att han har något att säga dem. De får tider och dagar, då de särskilt får höra Jesu röst. Det är genom att höra Jesu ord och läsa sin Bibel, som dörren kan öppnas för honom. ”Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna!” Han som genom sin Ande bultar på dörren, får också människor att öppna. Ofta finner han stängda hjärtan. Då tänker inte människor på vilket avgörande val de står inför, när de antingen stänger eller öppnar hjärtat för honom. Vill man inte räkna sig till mottagare av brevet från Jesus, går man miste om vad han vill säga och ge. Jesu Ord är levande och kraftigt, eftersom hans Ande bor där. Också din adress finns på brevet från honom. Genom hans Ord kan det bli så, att Jesus inte bara står utanför och bultar. Han kommer in i ditt hjärta och liv och gör det till en boning för honom.
Brevets budskap
Brevets avsändare har även ett budskap till mottagaren. Vi läser i brevet: ”Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron.” De som tror på Jesus, har honom till konung och Herre. De tillhör hans rike på jorden, nådens rike, som en gång ska bli härlighetens rike i himmelen. Riket, makten och härligheten tillhör konungen Jesus. En gång ska alla fiender läggas under hans fötter. Därför gäller det för oss att höra till hans vänner. I sitt adventsbrev ger han löftet, att de som tror på honom får ta till sig gåvorna i hans rike. Han har skaffat dessa gåvor åt dem genom sitt försoningsverk. Han är konungen, som vill upprätta sitt rike hos dem, som öppnar sina hjärtan för honom. De som vill öppna för honom, kan undra om han vill komma till sådana syndare som dem. De ser hur mycket i livet och i hjärtat, som inte kan förenas med att ha Jesus boende där. De kan mena, att han borde stanna utanför. Men detta visar, att de lyssnat till Jesu ord. Hans glädjebudskap är till just för de andligt fattiga, hungrande och törstande. Jesus dukar upp nådens rätter, som de får komma och äta av. Nåden är till just för dem, som inte ser sig värda den. Det bordet är en förberedelse för den himmelska måltiden. Därför vill en troende människa ständigt ha dörren öppen för det budskap, som betyder ny förlåtelse och nytt hopp om evigt liv. Då kan hon själv bli en, som bär vidare brevet från Jesus, ett ”Kristusbrev”.
“… ni är ett Kristusbrev skrivet … inte med bläck utan med den levande Gudens Ande” (2 Kor 3:3).
Ingemar Svenungsson
0 kommentarer