Som vi tidigare konstaterat, i artikeln Skolan – en kristen uppfinning!, är fenomenen skola respektive universitet en kristen idé. De växte fram under medeltiden i romersk-katolska sammanhang och har spritt sig över världen. Det ses numera som en självklar mänsklig rättighet för barn att få gå i skola.
Hur är det då med våra grundskolor, som i Sverige i mer än ett sekel (från 1842 och framåt) kallades för folkskolor – varifrån kommer de? Ja, även de har skapats i kristna sammanhang, där pekar spåren åt ett helt annat håll: mot Tyskland, Wittenberg och – Martin Luther …
Att läskunnigheten i århundraden har varit anmärkningsvärt hög i protestantiska sammanhang har länge varit välkänt, men nu börjar forskningen upptäcka lutherdomens betydelse. Redan på 1600-talet hade Sverige en exceptionellt hög läskunnighet: En katekesutläggning av biskop Johannes Gezelius den äldre från 1666 utkom i mer än 80 upplagor. Forskningen har visat att i några byar i Leksand var 78 procent av de kvinnor som fötts på 1660-talet läskunniga, i männens fall 84 procent.[1] Jämför detta med läskunnigheten i Afghanistan – och med dagens svenska skolor …
Modern forskning har alltså lett till en rad sensationella resultat kring skolor och läskunnighet. Spåren pekar mot Tyskland, närmare bestämt Wittenberg och Luther. Det visar sig att sambanden mellan protestantiska kyrkor och läskunnighet är tydliga, både i Europa och på missionsfälten: ju större protestantisk dominans, desto högre läskunnighet och ju färre protestanter, desto lägre läskunnighet. Redan på tidigt 1800-tal märktes ett tydligt samband i Tyskland mellan protestantiska kristna, främst lutheraner, och läskunnighet – denna sjönk ju längre bort från Wittenberg som man bodde! Joseph Henrichs kända bok The Weirdest People in the World inleds med att han betonar reformationens betydelse för läskunnigheten, vilket till och med märks i missionsländerna: När det inte funnits några ”läskunnighetsfixerade protestanter”, är det, enligt Henrich, svårt att avgöra om de katolska missionärerna alls hade någon på verkan på människors läskunnighet.[2]
Själv har jag i mina egna missionshistoriska studier noterat ett intressant fenomen: Det har varit mycket vanligt bland lutheraner att man i ett tidigt skede startat en skola för pojkar, som ganska direkt följdes av en flickskola, eller att flickor började gå i samma skola och samma klasser som pojkarna. Jag noterade mönstret först i mina egna studier gällande mission i Kenya på 1950-talet, sedan har jag sett liknande tendenser i andra länder.
Det är alltså ingen tillfällighet att tusentals lutherska präster varit så engagerade i skolfrågor och att församlingsprästerna hade en nyckelroll vid folkskolans tillkomst i Sverige på 1840-talet. Folkskolan tillkom för att alla barn skulle få gå i skolan, inte bara många eller de flesta.
Det tillhör i själva verket lutherdomens dna att starta och driva skolor och att arbeta för att göra människor, notera: män och kvinnor, läskunniga. Det faktum att lutherska kvinnor, ända in i vår tid, har tillhört de mest läskunniga kvinnorna i världshistorien, är en konsekvens av en rad viktiga fakta: Att lutheraner i lärofrågor drivit principen sola Scriptura (”Skriften allena”) – att man systematiskt arbetat med att ta fram bibelöversättningar på folkspråken och spritt biblar till i princip varje hem – att man tryckt katekeser och psalmböcker på folkspråken som alla hushåll kunde äga, och till stor del förväntades lära sig – att även flickor skulle gå i skola.[3]
Det är alltså logiskt att det till en början var lutheraner – i Tyskland och Norden – som var pådrivande i att starta skolor för hela befolkningen, alltså folkskolor. Man hänvisar ofta till en Luthertext från 1524 i dessa frågor, men faktum är att Luther redan 1520 (cirka två och ett halvt år efter reformationsstarten!), i sin skrift An den christlichen Adel deutscher Nation drev tanken på att starta skolor. Och det handlar inte, som i romersk-katolska sammanhang, om att skolorna skulle drivas av kyrkan, utan om ett samarbete kyrka – samhälle för att kunna nå hela befolkningen.[4]
Och Gud give, att i varje stad även funnes en flickskola, där de unga flickorna en timme om dagen finge höra evangeliet, vare sig på tyska eller latin.[5]
Effekten av Luthers propaganda för folkskolor var sensationell: Mot 1500-talets slut utgjorde flickornas andel av elevantalet i skolorna i Venedig 0,2 procent, medan i Tyskland, även på landsbygden, utgjorde flickorna ofta strax under 50 procent![6]
Det politiska agerandet i Sverige i skolfrågan är uppseendeväckande, att staten på olika sätt numera medvetet angriper kristna skolor (se Världen idag, 23 maj). Att kristna skolor, också de, ska drivas enligt lagar och förordningar är självklart, men att ifrågasätta deras existens i Sverige är oerhört. Det är en skandalös form av kulturell appropriering, på ren svenska: kulturell stöld. Kom ihåg, att det är vi kristna som skapat västvärldens skolsystem, inte staten!
Med tanke på den svenska skolans pågående kris (inklusive läskunnighet), kan man fundera över: Beror inte den accelererande krisen till stor del på att man systematiskt har försökt bryta sönder den syntes som Luther initierade, ett samarbete mellan kyrkan och staten? I stället för att trakassera kristna friskolor, borde statsmakten se dem som värdefulla resurser inför framtiden.
Dessutom är det anmärkningsvärt, när man kritiserar kristna skolor med hänvisning till att de ofta hamnar i konflikt med dagens vetenskap. Vår moderna vetenskap har, även den, växt fram i kristna sammanhang och utgick från Bibeln, men det får vi återkomma till … Den som inte orkar vänta på detta, får läsa Vishal Mangalwadis fascinerande bok, Boken som förändrade allt.
Rune Imberg
Bildtext: I Wittenberg byggdes, för exakt 200 år sedan, detta hus – som (numera?) ligger på “Judegatan”, Jüdenstrasse. Det handlar om en skola. Flickornas ingång låg i linje med stadens paradgata och vette mot Mariakyrkan, där Luther lär ha hållit 4000 predikningar. Killarnas ingång, mindre framträdande, ligger på en tvärgata. Kortet taget oktober 2023.
[1] Egil Johansson, ”Kyrkan och undervisningen”, i: Ingun Montgomery, Sveriges kyrkohistoria. 4. Enhetskyrkans tid, s. 249, 257; även Rune Imberg, ”Luther, reformationen och läsarna”, i: Jens Lunnergård, Erik J. Andersson & Nils-Göran Nilsson (red.), I Ordets tjänst. Jubileumsbok BV-förlag 1916-2016, Stockholm 2016, s. 59-66.
[2] “In fact, in the absence of competition from the literacy-obsessed Protestants, it´s not entirely clear that Catholic missionaries had much effect on literacy at all.” Joseph Henrich, The Weirdest People in the World. How the West Became Psychologically Peculiar and Particularly Prosperous, Penguin 2020, s. 7-17, citatet, s. 14.
[3] Henrich betonar uttryckligen, att det var läran om ”Skriften allena” som låg bakom spridningen av kvinnornas läskunnighet (”specifically drove the spread of female literacy”), först i Europa och sedan globalt; s. 14.
[4] Beträffande detta, se Andrew Pettegree, Brand Luther. 1517, Printing, and the Making of the Reformation, Penguin 2015, s. 262-266; jfr Henrich, s. 14.
[5] Mikael Mosesson (red.), Martin Luther: Vildsvinet i vingården. Valda skrifter, Göteborg 2017, s. 121. – Luther började tidigt förespråka att flickor borde gå i skolan till ca 12 års ålder; se Luther´s Works, vol 45 (Christian in Society, II), s. 188f, 344; beträffande flickskolorna, Luther´s Works, vol 46 (Christian in Society, III), s. 232, särskilt not 30. – Notera Henrich, s. 15: ”The impact of Protestantism on women’s literacy is particularly important, because the babies of literate mothers tend to be fewer, healthier, smarter, and richer as adults than those of illiterate mothers.” Som far till sju barn håller jag med honom om mycket, men inte allt…
[6] Pettegree, Brand Luther, s. 266. – Pettegree beklagar forskningens ointresse för Luthers syn på skolfrågor, bland annat har man förbisett ”[Luther´s] real, passionate commitment to female education”.
Ja skola och kyrka har alltid hört ihop. Men jag håller inte med om att katoliker inte spritt läskunnighet. Det är lätt att ta en snabb titt på till exempel Jesuternas enorma inflytande på alla nivåer av utbildning runt hela världen. Och även katolska nunnekloster som haft en ovärderlig roll i utbildning och emancipation av kvinnor. Jag är glad och stolt över vår lutherska tradition av skolor som en del, inte en liten religiös ö, av samhället. Det är ju speciellt eftersom RKK alltid varit en slags gudsstat överallt i världen.