En av söndagarna i juli månad, 5:e söndagen efter Trefaldighet, har namnet ”Apostladagen.” Evangeliebokens texter på den söndagen har med Guds Ord att göra. Det var Jesus själv, som gav sina apostlar den undervisning och det Ord, som de skulle förkunna. De hade fullmakt från honom att lära människor, vad de själva hört och lärt av Jesus. Trosbekännelsen, som är en kort sammanfattning av den kristna tron, brukar kallas för ”den apostoliska trosbekännelsen.” Också i vår tid är det nödvändigt, att hålla fast vid apostlarnas tro. Det är alltså inte vad människor tänkt ut och kommit fram till, som vi ska tro på. Utan Gud har själv uppenbarat sig i sitt Ord och talat om vem han är och vad som är hans vilja och hur vi ska komma i gemenskap med honom.

Aposteln Petrus skriver om Guds Ord, att människor drivna av Den Helige Ande har talat, vad som gavs dem från Gud. Gud använde människor som redskap, när han skulle komma till tals med oss. Han använde en lång rad av profeter, gudsmän, evangelister och apostlar, för att förmedla sitt Ord till oss. På bibelns tid talade Gud ofta direkt till människor. Men vi har fått både Gamla och Nya Testamentet, och det är en fullt tillräcklig uppenbarelse från Gud. Vi ska inte vänta på andra eller bättre tecken från Gud. I bibeln finns allt, som vi behöver veta för att bli frälsta till evigt liv. I stället för att fråga efter, vad Gud inte har talat om för oss, ska vi ta emot allt, som han har talat om. Den som hör och läser Guds Ord, kommer att märka, att det är ett levande Ord. Den Helige Ande är med och gör Ordet levande och verksamt.

Jesus Kristus är Bibelns kärna och stjärna. Han lyser fram överallt i Skriften. Han hänvisade ständigt till det, som är skrivet. Kristus och Skriften hör alltså ihop. Vi kan inte förstå bibeln utan honom. Vi kommer nära honom i hans Ord. I Johannesevangeliets första kapitel kallas han Ordet. Genom honom är allt skapat. Allt är också skapat till honom. Han är början och slutet. När han föddes i världen beskrivs det på det sättet, att ”Ordet blev människa och bodde bland oss.” När Jesus efter sin död och uppståndelse sände ut sina apostlar, sa han: ”Såsom Fadern har sänt mig, så sänder också jag er.” (Joh. 20:21). Aposteln Paulus skriver i 2 Kor. 5:20: ”På Kristi vägnar är vi alltså sändebud. Det är Gud, som förmanar genom oss. Vi ber på Kristi vägnar: Låt försona er med Gud.”

Liksom Guds egendomsfolk Israel började med de tolv stammarna, så har Kristi kyrka de tolv apostlarna, som vi sjunger i psalmen 369:1: ”Med pelarstoder tolv, står Herrens helga kyrka. Och Jesus Kristus är, dess grundval och dess styrka.” Det är välsignat och uppmuntrande att tänka på de orden, när vi samlas till gudstjänster, kanske ibland i små sammanhang och med ett fåtal deltagare. Men vi hör med till ett större sammanhang genom Kristi sanna och osynliga kyrka.

Det är Jesu försoningsverk, som är huvudsaken i apostlarnas förkunnelse. Och det ska det vara också idag. Bibeln vill visa på vägen tillbaka till Gud som Jesus öppnat för oss. Vi hör alla med till människosläktets avfall från Gud och bär med oss synden som ett arv. Vi märker på oss själva, att vi har lättare att bryta mot Gud än att lyda honom. Det goda, som vi vill göra, gör vi inte. Och det onda, som vi inte vill göra, det gör vi. Det var aposteln Paulus egen erfarenhet. Och det märker vi, när Ordet lyser på våra liv och hjärtan. Men evangelium betyder ett glädjebudskap om syndernas förlåtelse. Vi ska se på Jesus, som räknat vår synd som sin och lidit för den på korset i vårt ställe. Den som ser med oro och bekymmer på hur livet varit, ska ta till sig budskapet om nåd och försoning med Gud. Jesu nåd är så stor och rik, att den räcker till för att göra oss syndare till Guds förlåtna barn. Himmelen är som ett arv, som Guds barn ska vänta på.

Jesu apostlars ord och förkunnelse kommer alltså från Jesus själv. Men både Jesus och hans apostlar varnar för falska profeter, som kommer med ett helt annat evangelium. Då leder man människor vilse och Jesus blir inte känd, som den han är. Då sker en sekularisering bland de kristna, eftersom man styrs av världens ande, i ställer för Guds Ande. Det är en frestelse för de kristna att anpassa sig till världens sätt att tänka och leva, så att de blir accepterade av den. Men då mister saltet sin sälta och ljuset slocknar. Det gäller att vara trogen mot det Ord, som Jesus och hans apostlar gett oss. Jesus är sin sanna kyrkas Herre och håller fast vid den. Om vi lever i nära gemenskap med Jesus i hans Ord, bönen och nattvarden, lär vi känna hans röst och följer den. Och då lär vi också känna främmande röster och lyssnar inte till dem och följer inte dem. Det är nyttigt och gott att läsa Psaltarpsalmen 119, som i alla sina 176 versar talar om Guds Ord. I vers 115 läser vi: ”Ditt Ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.”

Ingemar Svenungsson

Få nya artiklar på Kristen Livsgrund via e-post