En vacker sommardag, den 30 juli 2022, samlades en grupp RKF-medlemmar vid Seglora  kyrka i Kinnarumma pastorat.

Pilgrimsvandringen startade kl 10.00 under ledning av Matilda Björlin. Vi fick vandra genom ett vackert landskap och blev inspirerade av vår ledare att tänka på djupet. Hon citerade vid sju tillfällen olika poeter. När vi var ungefär halvvägs, gjorde vi en längre paus och åt vår lilla matsäck.

Utdrag ur dikterna

• Vid starten: ”Må din väg gå dig till mötes, och må vinden vara din vän” (Den svenska psalmboken nr 730, övers. Per Harling)
• På kyrkogården: ”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen som är mödan värd.” (Karin Boye)
• ”I Guds tystnad får jag vara” (Den svenska psalmboken nummer 522, vers 1 och 4, Jonas Jonsson). Vers 4: “Vid Guds hjärta är jag buren, innesluten i Hans famn. Medan hemligheten djupnar viskar Fadern ömt mitt namn.”
• Delande: ”Byta ett ord eller två gjorde det lätt att gå.” (Hjalmar Gullberg)
• ”Pax et bonum – Guds fred och allt gott”. (Franciskus av Assisi)
• ”Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången”. (Dan Andersson)
• Inbjudan till Bohuslän: “… Herr Johansson, som mätt på havets skum, nu vårdar äppelträden och syrenen och örtagården kring sitt Tusculum”. (Evert Taube)

Besök i Seglora nya kyrka

När vi kom tillbaka till Seglora kyrka fick vi gå in. Kyrkoherde Sven-Erik Olsson ledde andakten, och sedan berättade han om kyrkan. Alla var förstås förväntansfulla och ville höra historien om hur en kyrka från Seglora hamnade på Skansen i Stockholm.

Den första kyrkan i Seglora byggdes på 1200-talet. Den kan ha varit en stavkyrka. Efter en åskeld brann den ned och en ny knuttimrad kyrka byggdes på samma plats. Denna var församlingskyrka fram till 1729, då den blivit för liten eftersom folkmängden ökat. En del av det gamla timret kom till användning i den nya kyrkan, och invigningen ägde rum år 1732. Målningarna invändigt blev klara tre år senare och är fortfarande bevarade. De dominerande färgerna är himmelsblått och rött.

Redan under 1860-talet började man återigen planera för en ny kyrka. Träkyrkan hade, trots sina 300 platser, blivit för liten på grund av folkökningen och en stor kyrksamhet. Invigningen av den nya kyrkan ägde rum 1903. År 1915 bestämdes det att den gamla kyrkan skulle rivas. Tanken var att timret skulle användas till att bygga kyrkstallar, men detta verkställdes aldrig. På våren sökte man från Skansens sida en kyrka som gick att flytta till Stockholm. I Seglora hittade man vad man önskade. Priset blev satt till 1000 kronor.

Sista gudstjänsten hölls midsommardagen 1916. Efter helgen började man det svåra arbetet med att plocka ner kyrkan bit för bit. Varje träbit numrerades, och alltsammans transporterades sedan med häst och vagn till Fritsla järnvägsstation för vidare tågresa till Skansen i Stockholm.

I maj månad 1918 var kyrkan klar för återinvigning i Stockholm.

Den nya kyrkan i Seglora, som invigdes 1903, har vållat församlingen stora bekymmer. Man har behövt göra flera renoveringar. Altartavlan, föreställande Jesus Kristus och de fyra evangelisterna Matteus, Markus, Lukas och Johannes, är målad av Boråskonstnären John Hedaeus år 1922. Även ett av glasmålningsfönstren är utförda av samme konstnär.

De flesta av de kyrkliga textilierna är anskaffade efter den nuvarande kyrkans tillkomst, med undantag för den svarta mässhaken i sammet med silverbroderi från 1800-talet. Karl XII:s bibel från 1703 är kvar från “Skansenkyrkan”. Bland kyrksilvret finns en oblatask från 1700-talet och en nattvardskalk i förgyllt silver från 1842. Ett nytryck av Gustav Vasas bibel skänktes till kyrkan 1937 av justitierådet Gärde och skådespelaren Åke Söderblom. Brudkronan i guld med akvamariner är tillverkad 1945.

Källor: Kyrkoherde Olssons presentation plus Seglora församlings informationsblad

Föredrag om pilgrimsvandringar

Efter lunchen (egen matsäck) berättade Tomas Eklund om sitt arbete med pilgrimsvandringar. Under medeltiden var det vanligt med dessa vandringar och även långa pilgrimsfärder. I flera hundra år glömdes denna sedvänja bort, men på 1990-talet återupplivades idén med pilgrimsvandringar. Gamla centra, som Vadstena, Lund och Nidaros (som från 1930–1931 kallas Trondheim), fick ett uppsving.

Under pandemin har man i många församlingar tvingats vara mera utomhus. Under en tid fick man vara högst åtta personer i en grupp – men man kunde ha många grupper. Friluftslivet ökade och även sökandet efter andlighet. Det är vanligt under pilgrimsvandringarna med tystnad, åtminstone under en del av sträckan. Vid halvtid har det varit vanligt med andakt och matsäckspaus.

Vi pilgrimsvandrare fick av Tomas Eklund köpa ett armband med olikfärgade träpärlor, vilka symboliserade pilgrimens sju nyckelord: frihet, enkelhet, tystnad, bekymmerslöshet, långsamhet, andlighet och delande. Inkomsterna från denna försäljning går till underhållet av Franciskusleden, som går från Byarum i söder, via Jönköping till Alvastra kloster och Vadstena i norr. Allt överskott går till stöd åt världens ofrivilliga pilgrimer – flyktingarna.

Många församlingar har startat pilgrimsvandringar med temat ”kyrkvägar”. En vandringsgrupp kan bli som en cellgrupp, där diakonitanken får blomstra.

Pilgrimens sju nyckelord

Frihet, den vita pärlan: Frihet från krav och plikter. Vitt är renhetens och glädjens färg. Jesus säger: ”Sanningen skall göra er fria” (Joh. 8:32).

Enkelhet, den lila pärlan: Att vara naturlig hör ihop med strävan efter enkelhet. Att inte vara bunden av ägodelar utan att vända sitt ansikte mot andra värden i livet. Det bästa i livet får man gratis!

Tystnad, den blå pärlan: Tystnadens pärla har himmelens färg. Under himlen och på avsides belägna platser har människan alltid sökt stillhet, frid och harmoni. Profeten Elia fick uppleva att Herren varken var i stormen, jordskalvet eller elden, utan i det stilla suset som kom efter elden.

Bekymmerslöshet, den gröna pärlan: Det är bra att få släppa sitt kontrollbehov. Förnöjsamhet – ett bortglömt ord som vi borde ta fasta på. Jesus säger: ”Gör er inga bekymmer”. Vi får sjunga: ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder”.

Långsamhet, den gula pärlan: Långsamhet och tålamod hör ihop. En pilgrim har inte bråttom utan vill vara närvarande i nuet, kunna ta paus och vila i solen, i ljuset. Att vänta hör samman med hoppet och tron på lju-sets seger över mörkret.

Andlighet, den orangefärgade pärlan: En pilgrimsvandring är helig, både som en yttre och en inre hand-ling. Alla människor har inte för-mågan att hålla något för heligt. Verner von Heidenstam skriver: ”Den har tro, för vilken mycket är heligt”.

Delande, den röda pärlan: Vi är kallade till vänskap och samtal. Den helige Franciskus vill lära oss samhörighet med naturen och skapelsen. Vi får lära oss kärlekens hemlighet; att både ge och ta emot. Den helige Franciskus´ hälsning till alla männi-skor löd: ”Pax et Bonum – Guds fred och allt gott!”.

(Texten om pilgrimens sju nyckelord är ett utdrag ur Franciskusledens informationshäfte ”Pilgrimens krans”.)

Magdalena Johnsén

Få nya artiklar på Kristen Livsgrund via e-post