För många år sedan var jag i Sydafrika på en retreat. Jag kände inte personerna där och fick frågan, har du tagit emot Faderns välsignelse? Jag mindes inte att jag gjort det och en äldre man gick ner på knä, såg mig i ögonen och sa med djup uppriktighet; ”du är min älskade son, i dig har jag min glädje”. Många år senare minns jag inte mannens namn, men nästan varje vecka minns jag hans ansikte och orden som han sa. Kan denna typ av välsignelse betyda mer än vi anar?

För många som växer upp idag finns en vilsenhet gällande identitet och riktning i livet. Denna känsla av vilsenhet kan bäras vidare in i vuxenlivet där man söker ”något” men vet inte riktigt vad det är. Man ger sig ut på en resa och sökande där man förhoppningsvis kan landa i en hel identitet. Många filmer har detta tema av att söka någon form av välsignelse från en förälder, där relationen ofta varit brusten. Man söker en bekräftelse att man är älskad, viktig och har en plats. Denna upprättade anknytning, att få se in i förälderns ansikte och höra läkande ord är ett universellt tema. I Bibeln så syns detta också tydligt och Gud visar hur han talar ut identitet och riktning för livet. När Jesus kommer upp ur vattnet så säger Fadern “Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje.” (Matt. 3:17)

I den judiska bar-mitzvan för pojkar och bat-mitzvan för flickor (en ceremoni in i vuxenlivet vid 12–13 år) är välsignelse en central del. Det finns hela handböcker i hur föräldrarna ska tala ut välsignelse över de unga och har fokus på tacksamhet till Gud, uppskattning för det som den unga är och hopp för framtiden. En del familjer har också en del i firandet där den unge får bli upplyft på en stol och får höra orden ”du är mitt älskade barn, i dig har jag min glädje”.

När vår son fyllde 13 samlade vi en skara vänner och familj och vi talade ut välsignelse över hans identitet och framtid. En tid senare ringde läraren från skolan ”jag ringer för att jag vill att du ska veta att din son är en sådan förebild för sina vänner på skolan och så uppskattad av oss lärare”. Välsignelse gör skillnad!

Forskning kring anknytning upptäcker mer och mer att utveckling av en solid identitet sitter i detta enkla, att få möta en förälders blick och glädjas i att någon ler mot mig.

Det sitter inte i min duktighet eller prestation utan att jag vet att jag är anknuten till någon som gläder sig över mig. Jag tror att denna insikten av välsignelse är en nyckel till utvecklingen av en robust ung generation. Låt oss tillsammans tala liv och välsignelse över de unga som vi möter i olika sammanhang.

Emanuel Woodhouse Schmit
Trebarnspappa
Svenska evangeliska missionsalliansen