I år är det 140 år sedan RKF grundades, då med namnet Svenska folkskolans vänner. I stadgarna framkommer pionjärernas övertygelse att sann folkbildning är oupplösligt och oskiljaktigt förbunden med levande kristendom. Tänk om det verkligen är så, att sann folkbildning är oupplösligt och oskiljaktigt förbunden med levande kristendom. Vilka konsekvenser skulle det få? Och kan vi tiga – eller nöja oss med att stillasittande muttra i våra stugor – om vi skulle tro det.
Under dessa 140 år har förbundets medlemmar, generation efter generation, fått se hur den kristna tron tappat allt mer mark. Samtidigt skall det erkännas med tacksamhet att det parallellt under denna tid har implementerats mycket gott som står i samklang med den kristna tron. Rättsväsendet är fortfarande präglat av tio Guds bud, värnandet om människovärdet har på vissa områden betydligt flyttat fram sina positioner sedan slutet av 1800-talet, liksom en stor del av välfärdssystemet som vi inte annat än kan tacka Gud för. Det som för mig just nu är aktuellt är vårdens och omsorgens bemötande av personer med demens, vilket den senaste tiden har förändrats radikalt, där nuvarande bemötande och synsätt rimmar långt mer med berättelserna om Jesus och Bibelns etiska linjer. Vi behöver framställa verkligheten som den är. Erkänna och glädja oss åt att vi lever i ett samhälle som i sin grund är präglat av kristen tro, samtidigt som vi skall avslöja att kejsaren är naken och peka på människovärdets källa. Verkligheten är inte svart eller vit. Inte heller smetigt grå, utan svart OCH vit, röd OCH gul, blå OCH grön.
Vi kan även tänka på konfessionella friskolor som inför val brukar bubbla upp i den politiska debatten. RKF står upp för rätten för föräldrar att få välja en skola för sina barn – liksom för barns rätt att välja skola – som rimmar med deras livsinriktning. Men här behöver debattörer i alla skyttegravar betänka att den allmänna (!) skolan växte fram ur kyrkans undervisning, vilande på och sammanvävd med den kristna trons värderingar, betjänad och ledd av kyrkans personal. För fyra decennier sedan kände nog många kristna att slaget om den svenska skolan var förlorat, men istället öppnades det på 1990-talet för kristna friskolor att finansieras av skattemedel vilket vi har än idag. Det var inte på något sätt självklart efter att den kristna tron städats ut ur den allmänna skolan. Slaget är inte över utan vindarna kan snabbt vända i detta landskap. Låt oss tacka Gud för det goda han ger, parallellt med att vi analyserar, debatterar och verkar för att den kristna tron skall få vara det svenska samhällets stabila grund, med stor varm öppenhet för var och en att tro som den vill eller avstå från tro.
Det ligger nära till hands att beklaga och förfasa sig. Jag tror inte vi är kallade till resignation, uppgivenhet eller likgiltighet, utan till ett liv med Gud och till att söka vägar att flytta fram våra positioner, återta den mark vi förlorat och göra vad vi kan för att nästa generation skall få del av den livsbärande grund som vi själva fått. Jag önskar innerligt att när jag är nära min död, att jag då kan se tillbaka och tänka att jag i alla fall försökte.
För att långsiktigt kunna påverka menar jag att vi måste arbeta fram ett fåtal fokusområden som vi tålmodigt och strategiskt arbetar med. Om vi försöker förändra allt, lite här och lite där, blir det spridda skurar och risken är överhängande att vi i praktiken inte gör någon påverkan alls. I RKF har vi därför arbetat fram fyra frågor som vi vill fokusera vårt arbete på:
1. Att elever i varje årskurs har bibelkunskap och etiska samlingar, samt i varje årskurs får lära sig mer om de kristna högtidernas historia och betydelse, i linje med läroplanens (Lgr22) kap 2, Mål och riktlinjer, samt det centrala innehållet och kursplanerna i densamma
2. Att Sverige blir ett land med trygga och kärleksfulla hemmiljöer som präglas av kristen tro och kristna värderingar, kap 2 läroplan för grundskolan, (Lgr22)
3. Att skolans värdegrund skall vila på judisk-kristen etik, uttryckt i FN:s mänskliga rättigheter och sammanfattad i den gyllene regeln så som Jesus formulerade den
4. Att kristna friskolor skall få finnas, startas och få statens ekonomiska stöd på samma villkor som kommunala skolor
Ovanstående tror jag att alla, oavsett trosriktning eller inte, kan uppskatta. Vi tror att det bygger ett gott samhälle, att det är en del av Sveriges historia och våra rötter, men framförallt tror vi att det är konstruktiva verktyg för ett stabilt samhälle. Ett sätt att normalisera den kristna värdegrunden och skapa ett samhälle utan våld. Ett regn kan inte urholka ett berg. Men en droppe som faller på samma plats igen och igen och igen kan urholka en sten.
Jag tror på att vi skall normalisera kristen tro och kristna värderingar, visa på dess relevans i hem, skola och samhälle. Visa på hur den kristna livsgrunden har en klang som skapar samhällsharmoni och trygghet. Att kristendom normaliseras innebär inte att dess anstöt försvinner. Den kristna etiken är en värdefull grund för både ateister, muslimer, agnostiker och kristna. Den kristna etiken kan förena i ett krackelerat samhälle. Men den kristna tron kommer att vara utmanande. Det är en annan sak.
Carl-Henrik Karlsson
Ordförande RKF
Tack för denna kloka ledare!