Artikeln är tidigare pubicerad i Kyrka och Folk, nr 3, 2013
Något av det dyrbaraste en förälder har är sitt barn. Som förälder vill man ge de allt gott –
framförallt trons grund, värderingar och liv. Den tid barnen bor hemma hos sina föräldrar
betyder väldigt mycket.
När jag höll seminarium i somras om föräldraskap var det en av deltagarna som sade, att om
man inte kan tala med barnen om Gud, så kan man tala med Gud om barnen. I knäppta
händer finns stor makt. Även om vi inte ser resultat av vår bön nu och kanske inte ens i vår
livstid, så får vi hoppas och tro att Gud söker dem som vi bett för, så länge deras nådetid
varar. För en del av oss är bönen något helt naturligt, för andra av oss finns ett motstånd
inom oss, en tröghet som vi inte själva övervinner. För en förälder är det då väldigt gott om
någon annan säger att hon ber för ens barn. Det fråntar inte föräldern dennes ansvar och
kallelse, men det befriar och bär.
Jag tror det skulle vara mycket välgörande om vi samtalade mer med varandra om
föräldraskapet och ”våra” barn. Om vi har en familj på besök så kan vi ta vara på tillfället och
tillsammans be en aftonbön. Det kan ta emot för oss, det kanske inte första gången känns
bekvämt. Men det kan betyda mycket för både föräldrarna och ungdomarna.
Hur vi fostrar våra barn är en känslig fråga och där får vi akta oss för att göra övertramp.
Men omsorgen kan bara lyfta upp. Och det bär frukt. Låt oss sträcka ut våra händer över
våra barn och be om Guds beskydd och välsignelse, så att trons grund, liv och värderingar
planteras i och bärs vidare genom våra älskade barn och ungdomar.
Carl-Henrik Karlsson
Eunike – Sveriges kristna föräldranätverk
(Eunike var RKF:s föräldranätverk)
Nyhetsbrev
Få de senaste artiklarna i Kristen livsgrund till din mejlkorg utan kostnad en gång i månaden
0 kommentarer